Nos mot nos

Ser ni? Madicken syns lite på fotot framme vid gallret. Hann ta ett kort på dessa sötnosar.
Ska berätta om vår morgonprocedur här på landet.
Jag och dottern öppnar grinden på övervåningen för att gå ner i trappan. När Lexi hör grinden vaknar hon. Hon inser att det är mat. Hennes anledning för att leva. Hon springer runt runt och lever rövare. Ibland tar vi ut henne för kiss men oftast hinner hon inte pinka, för hon vill bara in och äta. Så nu får hon äta innan.
I alla fall. Vi kommer ner. Isabell går till tvättstugan och hämtar maten. När hon öppnar tvättstugedörren så börjar de andra hårbollarna leva rövare. De skriker och tjattrar och springer race i buren så spånet yr omkring.
Isabell ber Lexi sitta vid dörren. Hämtar maten. Lexi går tätt tätt jämte Bella till matskålen. Till Lexis förtret så får hon sätta sig igen när Bella sätter ner skålen. Sen varsågod! Jag står vid kaffebryggaren och kikar på Bella. Förvånas fortfarande över hur duktig hon är med energiknippet Lexi.
Marsvinen skriker så man tror de övar inför en opera.
Nu är det deras tur. Nu får de mat. När man ställer ner skålen så klamrar de sig fast vid händerna.
Sen kommer det nya. Detta har skett tre morgnar nu.
När Lexi smällt i sig maten på tre sekunder går hon runt och känner sig allmänt nöjd. Sen kommer hon på. Hårbollarna! Hon springer fram till buren. Hårbollarna gömmer sig. Lexi spejar. Rätt som det är springer Madicken fram. Lexi slänger sig på frambenen och visar "lekinviten/äta uppdiginviten", Madicken skriker till. Lexi skallar en gång. Madicken springer och gömmer sig. Kommer fram och gör om det de gjorde innan. Så håller de på en stund. Sen smyger Madicken fram och de nosar på varandra.
De verkar ju inte skräckslagna över att ha en stor svart hund i huset.
Medan Madicken och Lexi håller på såhär står Elisabeth lugnt och äter. Ibland när de tycker Lexi har stått och glott för länge, kan de fräsa till och vända rumpan mot henne. Deras sätt att hålla upp långfingret kanske?

Ni förstår varför jag gillar djur va?

Kanske ska springa upp och väcka maken. Springa fram och skrika. Gömma mig under sängen. Komma fram igen. Skrika. Gömma mig.... Hehe. Blir nästan sugen på att prova. Men då kanske maken kör mig till psyk eller ta ut skilsmässa...