På återseende

Jag tänker & andas bebisar.
Jag tänker & andas familjelivet.

Bloggen är ägnad åt tantens knäppa tankar.
Bebisarna är familjens. Har inte kommit så långt att jag vill blogga om livet som nu består av bebisar, barn, bajs, blöjor, skrik, lycka, mys, hormoner.....

Tar en paus igen.

Kanske kommer tanten på andra tankar och väljer att blogga om vardagen med tvillingar och storasyster. Men då ska det vara genomtänkt och ett val jag gör.

Tack för att ni läst.

Vi hörs säkert igen. Ska bara vara mamma ett tag nu. Känns jäkligt bra.

På återseende.

Två

Yes! Vi klarade det!

Förlossningsberättelse

Här kommer en text på en helt underbar dag i tantens liv.
Skrev detta i min IPhone under hela dagen/natten på förlossningen. Har valt att inte redigera något, för på något sätt är det min upplevelse just där och då. Jag var verkligen i nuet under tiden texten skrevs. Därför dyker det upp lite småfel ibland (svenskläraren i mig talar), men det får vara så.

För övrigt kom vi hem i lördags kväll. Ville hem. Till Isabell och lugnet i huset. Vi mår alla bra. Vi tar det lugnt nu några dagar framöver för att komma in i amning och massa annat nytt som alla i familjen är delaktiga i. Till och med marsvinen. De får inte mat lika snabbt på morgonen till exempel. Hehe.


Här har ni dygnet som vi väntat på.
Finns massa mer att tillägga men detta får vi nöja oss med.


Nu har vi fått ett förlossningsrum. Nr 7! Lyckonummret.
Min barnmorska verkar jättebra och heter Kristina. Barnundersköterskan heter Lisbeth och jag fick en go känsla med henne också.
De jobbar till 15.00 idag. Tänk om allt är klart då.. Önska kan man i alla fall.
Kristina undrade över smärtlindring och andra frågor jag hade. Hela huvudet snurrar och går på högvarv. Är laddad, förväntansfull men även jättenervös. Det var inte såhär jag trodde det skulle bli.
Men nu är det som det är. Är tacksam för fullgångna veckor och förhoppningsvis friska bebisar.
Värst var att säga hejdå till Isabell igår. Det var så mycket känslor som kom. Min lilla plutta. Mathias fick skjutsa henne till mormor & morfar. Jag hade bara bölat mer där. Kunde knappt prata med mamma i telefon.
De hade fiskat i vederydssjön igårkväll så Isabell mådde bra och hade kul. Hon hade dock inte velat äta fisken de fångade. Djurvännen.

I nästan fem veckor har man gått och undrat om det är inatt det händer? Är det nu vi ska ringa till mamma och be henne komma. Allt blir stressat och bilen går i över 150 km till ryhov. Man har helt klart varit mer förberedd för att det är tvillingar.

Men igår hann vi städa. Äta god mousaka och slappa.

Och nu är vi här. Sal nummer 7.

De har tagit ctg och nu väntar vi på ronden. Läkaren ska väl känna hur det står till där nere.

Här finns badkar och uteplats. Fint!

11.00

Läkaren gjorde ett ultraljud. Vänsterbebisen har ändrat läge och är i säte. Hur har han haft plats att ändra läge?
Nu har de satt igång mig. Med en tampongliknande sak med gel på som de satt upp i slidan.

Nu är det väntan som hägrar.

12.30
Sammandragningar och tryck neråt. Nåt på gång? Mathias fick mig att skratta hysteriskt och oj vad det gör ont. Måste se helt sjukt ut. Han gör allt för att kväva sitt skratt för han ser hur ont jag får. Jag sitter och skrattar och gråter samtidigt. Kul att vi har kul.

17.00
Allt avtog för en stund. Men det kom några rejäla värkar för en stund sen. Ligger med ctg hela tiden. Trött i ryggen och kroppen känns tung. Får vara uppe och gå nu en stund innan jag ska lägga mig ner igen.
Läser en del i min bok. Mathias med, fast skvallertidningar.
"It must have been love" med Roxette spelas på radion. En favoritlåt sen länge.
Snälla kom igång nu..

20:15
Skit också. De fick dra ut "hjälpen". Jag fick för täta och intensiva värkar. Har lite värkar ännu men de verkar avta.
Är besviken, trött och ledsen. Längtar så efter våra barn. Det är ju inte skitroligt att vara här direkt.. Så en natt här och börja om i morgon.
Längtar efter Bella...

23.00
Värkarna håller fortfarande i sig! Låg och läste mellan värkarna. Och sen lite lustgas emellan. De fick mig till att testa lustgas i allafall och denna gång mår jag inte alls illa. Toppen! Ny barnmorska och barnskötare. Magdalena och Isabelle. Tredje teamet och de är jättebra. Magdalena ville undersöka mig innan och jag tycker det är så obehagligt! Men hon kämpade på trots mina klagorop. Jag var öppen fem cm! Ingen sömn i natt. Härligt!!! Mathias tycker att jag fick en helt annan energi efter detta besked och han såg hur jag laddade. En stund innan grät jag av besvikelse och trötthet av att det inte fungerade.

05.00
Herregud. Jag har fött två bebisar! Helt galet. Och ännu mer galet är att det blev en flicka och en pojke. Haha!! Vi som har fått svaret att det är två pojkar av två läkare under fem ultraljud. Det var en överraskning!
Strax innan 01.00 så hade jag en väldans värk i ryggen. Jag blev erbjuden smärtlindring. Sterila kvadlar. Lustgasen använde jag flitigt med låg dos. Fungerade rätt bra. Skulle sätta mig upp så de kunde hjälpa mig med smärtlindringen. Då kom en krystvärk. "Den kommer!", skriker jag och vill snabbt lägga mig igen.Men det hann jag inte. Så sittandes i sängen och ingen var beredd alls men ut kom flickan. 01:02 den 12 juli 2013. 2920 gram. Vår Lilly!
I kaoset av allt så grät jag av glädje och Mathias fick äran att klippa navelsträngen och sätta sig med henne. Hon lades en stund på mitt bröst till slut och hon började genast suga på mitt bröst. Helt fantastiskt. Här ligger vi två och väntar på bebis nummer två medan hon ammas. Men det var inte långvarigt. Jag hade mer att utföra.
Jag var trött. Det var smärta, glädje och frågor. "När kommer den andra?" "Hur ligger han?"
En läkare plus tre barnmorskor samt en barnskötare var nu i rummet. En BM som hela tiden höll fast bebisen utanpå magen. Ultraljud för att se hur tvåan ligger. Han har åkt ner med huvudet nedåt. Bra.
Jag fick mycket smärta och försökte krysta men kom ingen vart. Läkaren sa att vi var tvungna att ta fram sugklockan. Nu hade även en till läkare kommit in för de gjorde sig även redo för akutsnitt. "Helvete", tänkte jag. Vägrar bli snittad! Läkaren Maria pushade mig så pass när hon såg att det var nära att jag blev "förbannad" och tryckte på så han kom ut! Han kom tydligen ut med näsan/ansiktet först. Det syns på honom. Lite svullen.

Vilken känsla!! Och jag fick klippa navelsträngen på honom.
Den 12 juli 2013 02:03 kom han ut. 3790 gram. Vår Charlie!

Stolt och fylld av kärlek. Äntligen är ni här. Som vi väntat och längtat.

Drömmer jag?

Väntan är över.
Flicka född 12 juli 01:02
Pojke född 12 juli 02:03

Adrenalinet flödar i kroppen.
Nu är ni äntligen här.

Tid

Nu mina vänner får ni hållas på sträckbänken några dagar.

Beräknat förlossningsdatum blev den 10 juli, fick vi veta den där dagen i februari. Vilken resa det har varit! Är glad att jag har bloggen som ett extra minne om hur det har varit att bära på två små kottar. Och tack för alla era fina kommentarer jag fått. Hur bloggen artar sig hädanefter få vi se. Något säger mig att det inte kommer finnas lika mycket tid till att skriva. Men jag älskar att utrycka mig här inne så jag ska försöka göra något vettigt av den.

Detta få bli sista bilden på den gravida tanten. Tog den ikväll innan vi åkte på grillafton hos Fagerbergs. Kulan med våra kottar.
Nu ska jag samla kraft och njuta med min familj i några dagar. Har fått tid och dag för igångsättning. Mer säger jag inte. Än finns det tid att det sätts igång självt. Vi få se hur det blir. Ut lär de komma som tur är..

Lovar att återkomma när tre har blivit fem.
Galet? Ja. Och helt fantastiskt.

Och nej. Det blev inget dopp. Kallt och tanten fegade.

Skylt

Ja men det skulle inte skada att hänga en skylt på magen:

"Ja jag har stor mage! Två bebisar som jag burit i några veckor. Och JA man blir svullen om fötter och ben när det är varmt. Därför sitter jag på arslet och bara kollar på min familj när de leker. Och JA jag är lite småhungrig hela tiden."

Men tanten förstår varför man tittar. Men det börjar bli lite jobbigt. Men jag är en förstående tant. Visst är jag det. Tur att jag inte glor tillbaka lika mycket för då hade de sprungit sin väg.

Varning

Kände mig tvungen att gå ut med en varning idag.
Denna dag kan bli hur som helst. Men nu ska familjen på landet ha en stranddag tillsammans.
Kan man sitta med stödstrumpor på stranden?

Önskar Dig en fin dag!

Två dagar

Nu är det dags för ultraljud igen samt ctg.
Två dagar kvar.

Håller mina +14 kg. Nöjd.

Ny författare

Nu är det dags pappa! Hujeda.
Få se om tanten klarar av dem. Spännande.
Någon mer än far min som vågat sig igenom denna?

Paus

Emellan bad och bus måste man ta en fruktpaus men också krypa in i handduken och fnissa.

Grannpöjken och dottern gör ordet "sommarlov" till det som det ska va.
Lek, bad, sol, frukt, fniss.

Nyfiken

Godmorgon godmorgon. Antar att ni som tittar in är nyfikna hur det går för tanten.
Hon har inga nyheter.
Tänk den dag då inte det kommer ett inlägg.. Då kan ni räkna med nyheter senare. Men än så. Inget.

Det fina i kråksången är att solen skiner. Frukost ute. Fint.

Önskar dig en fin dag och njut av det du tar dig för. Det ska jag göra.

Huvudet vs kroppen

Det blir lite galet när tanten har energi i huvudet och vill iväg och fixa. Men kroppen säger något helt annat.

Vi gjorde i allafall ett försök att åka till Ikea.
Det första som händer är att dottern för första gången upptäcker leklandet. Där man lämnar in sitt barn och hämtar efter max en timma. Har våndats över denna dag men dottern är så pass stor att det var dags att låta henne leka.
Till sin stora glädje hittade hon en kompis från förskolan och han lockade såklart in henne. Okidoki. Här är mammans nummer. Hejdå. Ta det lugnt. Gud, mina nerver.
Tanken på dottern försvann trots allt snabbt när sammandragningarna gjorde sig påminda h e l a promenaden genom varuhuset.
Såg nog helt crazy ut..: gå två steg. Stanna. Hålla i något. Andas så Gösta 100 år hör ända bort till restaurangen. Fortsätter. Stanna. Pusta. Ser en fin matta. Ta den. Hittar förvaringsboxar. Ta dem. Pustar. Makens oroliga blick håller koll på mig.
Någonstans inom mig jublade jag och hoppades på riktigt att en jävla värk kunde väl komma, eller vatten som forsar mellan benen.
Vi betalade.
Hämtade lycklig dotter. Köpte glass.
Pustade. Vaggade fram.
Hem.
Sketslut.

Men nöjd över vår lilla utflykt.
Tanten fick komma ut från huset. Och för varje steg jag tar. För varje timma som går. Så vet jag att vi är närmare våra kottar.

Nu blir det en hemmadag med bad i poolen för dotter, hund som ligger i skuggan, marsvinen är ute på grönbetet, maken fixar lunch och den gravida sitter och läser i underbart väder.

"Lycka till"

De senaste tre gångerna jag har varit hos min barnmorska så har vi sagt hejdå och att nu ses vi kanske när tvillingarna kommit ut. Hon säger lycka till och så går jag.
Men jag kommer tillbaka.
Likaså idag.
Ska kolla urin och blodtryck en extra gång i och med att det är en helg emellan nästa besök, som då sker på specialmödravården på sjukhuset. På måndag är det dags för ultraljud och ctg igen.

Men jag tror att idag kan vara den sista gången jag träffar min barnmorska. Gravid i allafall.
Sen tar specialmödravården och förlossningen över.

Bakade bullar idag. Men kottarna fattade inte vinken utan är fortfarande kvar i ugnen...
Men nu har vi fyllt frysen igen. Och tantens mage. Rap.

????

Vad gjorde tanten nyss???? Skickade iväg en bild på sig själv i underkläder!!
Oh my god.

Är verkligen i n t e vid minna sinnesfulla bruk. Inte alls.

Kära vän här inne. Må du ha en fin dag.

Fint tanten. Fint.

Första och sista

Japp! Here I am.

V 40

Trodde aldrig att tanten skulle vika ut sig... Haha!
Kommer aldrig visa mig i underkläder/bikini annars här inne och nu är det väl befogat.
Magen som jag burit på i snart 40 hela veckor har verkligen ändrats. Från början hade vi ingen aning om kottarna och tänkte att jag bara blivit lite tjockare snabbare. Hehe. Glömmer aldrig den 14 februari när barnmorskan sken upp och tittade på oss: här är det två.
Mamman lipade och skrattade om vartannat och pappan satt tyst, likblek och ibland hördes något slags skrattliknande ljud från honom.

Ska jag summera denna period har den varit lite som en berg och dalbana. Men mestadels måste jag säga, har jag mått bra. Har känt mig pigg och framförallt vacker! (Nu är det inte samma känsla dock..)
Vet att jag och kompisarna satt och filosoferade i unga år hur man skulle se ut om man blev gravid. Jag var alltid helt säker på att jag skulle skrämma slag på varje individ jag mötte och jag vet att jag fasade lite för den dagen. Samtidigt som jag såklart ville ha barn.
Gud så dumt att tänka så om sig självt. Hur det än må bli så är utseendet en liten fis i kosmos, jämfört med vad det man faktiskt har i sin kropp. En människa. Helt fantastiskt.

Statusen för morgonen är: lugn.
Vaknade tidigt. Gick ut med hunden och gjorde sen en brakfrukost till mig själv. Resten av människorna sover i huset. Nu har Mathias äntligen semester. Nu ska vi vara hemma tillsammans hela sommaren och han börjar inte jobba förrän en vecka in i september. Lovely.

Igår gjordes hinnsvepningen. Var väl inte jätteskönt men nu få vi se. Kanske det skyndar på, kanske inte. Jag känner inget ännu. Min barnmorska talade om att livmodertappen var minimal nu och när det är dags så kommer det nog gå fort. Längtar!!!
Med Isabell gick det very very fort så nu blir det nog gasen i botten när det är dags. Om nu kottarna behagar komma ut av sig själva.
Om inte annat så är vi om drygt en vecka fem i familjen. Känns helt jäkla galet.

Just det

Glömde visa er världens bästa mor.
Bara så ni vet.

Tack mamma, (duracellkaninen gånger hundra)ska ge tillbaka en dag när dina batterier är lite tomma.

Ett litet kort kan göra mycket

Idag fick jag och Isabell var sitt kort i brevlådan. Bella från kompisarna Amanda och Oskar. Jag från fina vännen Carro.
Vi har inte setts på länge nu känns det som men detta gjorde tanten varm i hjärtat.
Tack och puss fina vän!!!!!

Kottarna ska lockas ut

Ser inte klok ut i några kläder längre. Går mest med linne och tights här hemma. Men ska en iväg får man försöka... Vägrar köpa nytt nu. Ser crazy ut men va fan..

Har fått körförbud av mamma och maken så nu ska jag bli skjutsad av mor till barnmorskan. Där ska hon göra hinnsvepning på mig och se om något sätts igång. Håll tummarna!
Orkar inte förklara hinnsvepning men ni får googla.

Tjing!

Oh my god!

Haha!!!
Trots dagens misär så har vi nu skrattat gott. Herregud vilken bild. Tur dottern är duktig med mammas telefon:).

Ska bli klippt ikväll och ville duscha av håret men orkade inte hoppa in med hela tanten i duschen.
Resultatet blev detta.

Nu lite mascara. Sen taccomiddag och efter det frissan.
Allt känns bättre nu efter lite vila och skratt åt allt elände.

När man inte kan.

Tröttheten har tagit över mitt humör och tålamod. Fy f a n vad man känner sig värdelös då. Är sällan med (kanske låter som jag lyfter mig själv till skyarna, men det skiter jag i) om känslan att "jag är världens sämsta mamma". Jag tror att vi alla föräldrar gör vad vi kan på vårt egna vis och strävar efter ett föräldraskap som passar just dig. Att gå och anklaga sig själv är aldrig bra och den känslan vill jag inte ha. Har jag känt att den kommit krypande eller om tanken om det har knackat på dörren har jag ofta tänkt om och försökt göra på andra sätt. Det har hjälpt mig. Och mig och Mathias ihop som föräldrar.

Men idag gick det inte längre. Och nu i efterhand kan jag förstå föräldrars känsla om att inte räcka till, att man struntar i allt helt enkelt.

Jag kan även förstå min dotter. Tänk att vänta på något som man alltid drömt om. Man väntar och väntar men inget händer, men alla frågar och alla säger att snart så!
Är man fyra år måste det bli kaos i huvudet.
Idag blev det så ordentligt. Jag fick till slut ringa hem världens bästa pappa. MammaMia orkade inte och dottern var ledsen, arg och ja, alla känslor på samma gång. Otröstlig och en mamma som gråter för inget.
Nä. Det ska inte vara barnet som tröstar mamman.

Nu är allt bättre. Pappa och dotter är på upptäcktsfärd på "Riddarvarkullen" och mamman får tid för vila och sömn.

Älskade barn. Jag ska inte klaga så mycket mer. Du har tusen känslor att hantera. Mamma och pappa finns för dig.

Idag har jag varit världens sämsta mamma. Men snart är jag över ytan igen. Lovar.

(Känslosamt inlägg för mig. Men det är ta mig tusan ingen dans på rosor nu. Men som jag sagt innan.
Jag reser mig igen! Det kan tanten lova.)

Ta mig härifrån..

Ok. Nu vill inte tanten mer. Alltså vara med om en natt med kottarna i magen.
Förstå mig rätt nu.
Men nu få ni så gärna komma ut och sova i sängen bredvid mamma istället för i mamma.
Fy f a n vilken natt.

Nu säger höfterna ifrån ordentligt. Det känns som någon sitter och gräver in en kniv i den höft som jag ligger och sover på. När detta känns så är det dags att byta sida. Ja då är det nästan omöjligt att vända sig. Dels hänger inte magen med och då börjar även ljumskar att låsa sig samt fogarna mellan benen skriker av smärta.
Till detta hör också att man såklart är pinkenödig varje timma... Och sammandragningar som gör magen stenhård och det är lite oväbekvämt.
Nä, nu är jag trött. Skittrött.

Ska ta en banan och sen försöka sitta i sängen och sova en stund om det går.

Snälla älskade kottar. Hör ni mig? Kom nu. Mycket roligare här, än där inne ni är. Lovar.
Och jag vet att många väntar på just Er, så var inte blyga.
Pust.

Får nog ragga tag på någon som vill besöka mig och dottern idag som håller igång dagen åt mig:).

Underbara unge!

"Mamma, vad är det för löst här på din arm?", säger hon och petar på gäddhänget.
Pust.
Hade inget bra svar denna gång. Unge.


Ytterligare en dag till ända utan några bebisar ute i vida världen. Vad man kan göra under en dag medan man väntar på sina syskon.

Besöka gamla dagmamman.
Äta jordgubbar.
Att springa barfota och leka på tomten.
Spela minigolf på toppen efter en god middag på uteserveringen.
Vara uppe alldeles för sent.

Tio dagar kvar

Sent igår hade jag täta sammandragningar och de ville inte riktigt släppa. Tänkte: yes! Men nej.
Kottarna skojar med sin mamma.
Vad som än händer så är vi trebarnsföräldrar om tio dagar. För efter beräknad förlossningsdag, den 10 juli, så sätter de igång mig. Den 11 juli.
Men jag hoppas hoppas att det sätts igång av sig självt. Är lite rädd för igångsättning. Vill att kroppen ska sköta detta själv. Såklart. Men det blir nog bra.

Något som jag njuter av just nu är tiden jag fått med Isabell. Är så glad för att jag tog hem henne på sommarlov. Detta är andra veckan vi har tillsammans. Klockan är 9.30 och vi myser i pyjamas och tittar på sommarlovsmorgon.
Kan nog bli en tur till sjön idag eller i allafall en picknick.
Snart väntas andra rutiner och fler att passa upp på så dessa veckor kommer jag minnas och njuta av länge.
Min stora lilla tös.

Det fattas dock en bebis på bilden....:)