Påsk

Tanten har loggat ut denna helg.
Promenader, träffat familj & vänner.
Ätit godis.
Ätit god mat.

Återkommer.

Snopet

Vi var fulla av förväntan till att marmorera ägg. Hade ingen aning om hur man gör, så istället för att höfta till och gå på känn, drog jag ut recept som vi följde väldigt noga.

Vi hällde upp fyra olika färger och det blev vackert i muggarna.
Doppade ner äggen. Inget. Det fastnade inte. Jo en, den ni ser som är blå med ränder (fiffiga tanten kom ihåg lite pyssel från förr..gummiband runt för att göra mönster) funkade bra. Men de andra vart bara bleka. Snopet.

Så det blev vanlig vattenfärg och penslar åkte fram. Till slut blev vi alla nöjda! Dottern är inne i en pysselperiod så hon älskade detta.

Nu har familjen på landet intagit en måltid som heter Tacco. Ljusen är nu tända och en film är planerad som avslutning på denna dag. Vi är alla småsega så bättre kan det inte bli.

En rolig påskhelg väntar!

V 26

Hmm... Ingen mästerfotograf eller modell alls....
Men detta är tanten 17.23 skärtorsdagen 2013.

Ligger efter

Att släpa efter i familjens diskschema får tanten att må lite dåligt. Det påminner om studentboendets glada dagar i Gamleby (som var det bästa jag gjort, så studentlivet där klagar jag inte på). I köket i tantens korridor var det inte populärt att diska. Efter en helg eller så kunde det ligga gröna grejer i tallrikarna och besticken blev aldrig normala igen.
Riktigt så illa är det inte här.
Få se vem som får äran i eftermiddag. Den som kommer hem först blir det. Jag har väldigt mycket på jobbet nu så...

Mamma vad larvig du är

Hittade en liten påskakärring på morgonen. Hon ska tydligen på påskfest med sina kollegor på föris AB.

Påskakärringen tyckte dock fotografen var larvig som skulle fota hela tiden.

Nu är det snart långhelg. Fint de!

Rörelse!

Hej hopp galopp.
Nu har vi "påskat" här hemma som dottern säger. Nu är vi nöjda.

Idag var det dags att mäta kottarna. Jag la mig på britsen och var förväntansfull över att få se dem och höra vad läkaren hade att säga.
Det började väl sådär bra. När jag ligger plant på rygg så händer det något, nu när jag har bullar i ugnen. Kan inte förklara korrekt anatomiskt, men i det stora hela så får jag ett rejält blodtrycksfall vilket beror på att twinsen/magen klämmer åt någon blodtillförsel. Detta hände precis när läkaren skulle börja.
Herrejeflar var snurrigt det bidde. Och svetten pärlade sig i pannan. Det svartnade för ögonen och allt blev pannkaka. Men jag fick återhämta mig och halvsitta upp istället och då gick det bättre.

Det blev dock inte så smidigt för läkaren att mäta det som skulle mätas. Kottarna lekte karate-kid och grejade. Vi såg deras hjärtan som slog och det betydde mycket.
Efter en timmas undersökning kunde läkaren konstatera att de var "normalstora". Ena tvillingen är lite större än den andra men de ligger inom den där gränsen för hur mycket som ska skiljas.
Det var väl det som hände och det var skönt att se att allt verkar bra.

Smög in en liten fråga gällande fulla förlossningssalar och att skicka vidare en tvillingfödsel till Värnamo eller Eksjö. Där fick tanten sig en liten käftsmäll. Det finns inget som säger att vi med fler än en bebis har garanterad plats. Vi skulle likväl kunna få åka några extramil. Nu är det väl ändå så att man försöker prioritera tvillingfödslar, men skulle det vara så att mina värkar kör igång hemma och det råkar vara fullt, så kan de omöjligen kasta ut någon stackare som ligger och ska föda. Tur är väl det.
Maken påminde oss dock om hur bra det var i Värnamo och jag tror de ligger högt upp på listan gällande förlossningsvården. Så vi ska inte måla fan på väggen ännu. Men jag såg nog lite ut som en fågelholk ett tag, men kom på att stänga käften när det började värka i käkarna.

Ni som läst min blogg innan vet att jag hade cellförändringar för ett tag sen. Vilket har inneburit två små "operationer" där de stulit lite av min livmodertapp och kastat i papperskorgen. Detta gör att jag kan komma att föda tidigare, men jag fick inte så bra kläm på detta så det ska jag ringa om imorgon. Läkaren sa att I de flesta fall föds tvillingar i vecka 37-38, och eventuellt kan det bli ytterligare lite tidigare på grund av min förlorade livmodertapp. (Gillar inte ordet livmodertapp. Låter lite äckligt..så nu skriver vi inte mer om det.)

Bara de inte föds f ö r tidigt. Det är det jag mest tänker på och oroar mig för. Inte så jag blir galen, men tankarna finns där.

Gud så jag tjötar. Nu ska tanten läsa lite tidningar som kommit i lådan. "Brukshunden" och "Special pedagogik".

Tingeling.

Godmorgon!

En utsövd och pigg tant som väntar på att få åka och se kottarna. Dags för ultraljud idag.
Känner mig glad! Nu har den mesta energin kommit tillbaka och den ska jag ta vara på.

Efter arbete och föris är det dags för påskpynt. Ja vilket innebär att fjädrar ska upp och måla lite ägg. Det räcker väl?

Önskar Dig en fin dag. Du är värdefull!!

Jobbiga sms

För drygt ett år sedan fick jag en hel del smserbjudande från kafét "Balder". Jag hade ingen aning om vart det låg och kollade... Någonstans runt Stockholm har jag för mig, eller utanför.
Har aldrig varit där, har aldrig skrivit upp mig för erbjudande med mera... Why me???? Skit skitjobbigt att få dessa pling, ibland 4 dagar i veckan. Dessutom blir jag sugen på sött.
Så efter många om och men fick jag tag på dem och bad dem att INTE skicka mer sms. Och jag lovar. Det var inte lätt. Mail, fax, sms, telefonsamtal.
Men de slutade i allafall.

Nu är de tillbaka. Jädrans skit.
Som den hormonsprutande tant jag nu är (fråga stackars maken) så viker jag inte för något. Jag är som en eldsprutande drake och jag ger mig inte förrens elden kommer ut ur näsborrarna och öronen.

Idag är sista dagen hemma. Jag försöker samla på mig energin jag tappat under sjukdagarna. Snacka om noll kondition och noll kraft kvar. Känns väl sådär. När man ser ut som en liten badboll så krävs styrka och flås kan jag säga, men inget finns kvar. Hoppas det hinner komma tillbaka för annars blir det inte lätt att bära upp denna badboll. Puh. För att inte tala om förlossningen. Då vill tanten gärna ha lite flås i sig.
Kanske få testa konditionscykeln igen som jag inte grejat med på ett tag. Nåja. Vi får se.
Nu ska tanten ge sig ut en stund för att andas luft och se sol.

I eftermiddag ska jag till barnmorskan för rutinkontroll. Det bästa med dessa kontroller är att man får höra hjärtljuden på bebisarna. Love it.

På onsdag är det dags för första specialistmödravårdskontrollen och då är det ultraljud igen. Kärlek!

Tvfri dag?

Igår när vi släckte ner i huset, tände vi en massa ljus och spelade ett spel. Bella tyckte det var jättemysigt, men också lite spännande då man fick ta med sig en lykta i handen om det var dags för toalettbesök eller annat ärende.
Imorse sa hon att hon vill göra om "ljuskvällen". Absolut, svarade vi och tänkte på gårdagen som blev så bra. I över en timma satt vi och spelade spel och pratade. Ganska länge för att vara Isabell.

Så nu har vi funderingar på en tvfri dag en dag i veckan. Vi är inte färdiga med tänket, men det har lett till en bra diskussion hur vi vill ha det i denna familj.
Isabell har på något sätt använt tv som avslappning. Hon har alltid mycket att fråga om eller göra, eller testa. Så efter en dag på föris har det blivit en vana att sätta sig framför tvn när middagen fixas. Sen blir det ytterligare tv en stund på kvällen innan sovdags.
Nu känner vi att vi måste ut ur denna vana och det ska bli skönt.

De senaste veckorna har vi smått ändrat vardagen genom att Bella har fått vara med att laga maten. Något som hon älskar! Eller så har hon fått ett uppdrag att träna sök med Lexi i huset vilket hon också tycker är jätteskoj.
Det har funkat bra och tänker vi som föräldrar att det är vi som bestämmer angående tvn så blir det lättare för Isabell att inte göra valet att sätta på tvn.
För vems skull gör man barnen till "tv-nördar"? Jag räcker upp handen där. Jag fixar maten smidigare utan en fyraåring runt mig och köket blir snyggt innan man sätter sig till bords. Men vad tusan.... Vad är viktigt? Det har fått mig att tänka i andra banor..

Likadant är det med fritidssysselsättning. Jag har haft lite dåligt samvete över att Isabell inte gått på någon gymnastik eller liknade. Tror ni hon har farit illa? Inte ett endaste dugg.
Hur många familjer ränner inte runt 4-5 dagar i veckan på olika slags aktiviteter med sina barn? Mammor och pappor som pusslar ihop vardagen för att barnen ska få göra så mycket som möjligt.
Hur många familjer sticker till skogen
t i l l s a m m a n s en kväll i veckan, eller har målarstund eller annan aktivitet t i l l s a m m a n s?

Jag kritiserar absolut inga familjer i detta nu. Jag vill bara att vi funderar på vad det är vi gör med vår tid och med vår vardag.
Surfplattor, dataspel, tv, den senaste leksaken... i all ära. Men för vems skull? Hörde något om IPad-nacke hos barn. Å herre min gud.

Älskar aktiviteter och ser gärna att Isabell finner ett intresse inom något. Är också positiv till utveckling inom teknik med mera, men i måtta.

Skratta, lev, utforska
t i l l s a m m a n s!

Earth hour

Vi tjuvstartade earth hour med 20 min så Isabell kunde vara med. Sist hon var uppe denna tid på earth hour var för fyra år sedan och hon var ca 6 veckor.
Mysigt att göra det hela familjen.

Miljöombyte

Det är inte lätt för en fyraåring som är "halvsjuk", att vara hemma en vecka. Som tur är var pappan i huset och köpte badrumsskåp som han behöver hjälp med.

Och till hennes lycka ska hon få åka till sin mormor och morfar idag en stund för att bli ompysslad och få lite miljöombyte.

Utmaning

Hade inget att göra. Drog iväg ett sms. Vad som är bestämt, OM det är något bestämt, får ni icke veta.

40 kg. Jo jag tackar brorsan. Nej tack.

Dagens sanning

Trevlig helg.

Tanten med röda näsan

För in i h-vete... Nu kom värsta förkylningen blandat med slemhosta. Yummie. Tillbaka till ruta ett.
Det ser ut som undertecknad är förloraren i en brottningsmatch. Svullen överallt i ansiktet och näsan är röd som den rödaste julgranskulan i en Disneygran.
Ena stunden är det så täppt att en inte får luft, andra stunden är den som en kran och man vill peta upp två tamponger i näsan.

Dottern får hög feber på nätterna så hon och mamman sällskapar en fredag som denna.

Önskar Dig en fin dag och hoppas du har den där härliga fredagskänslan i kroppen.

Nu ska jag snyta ut skallen.

Minus vs. Plus

Min käre make har idag vägt sig och det visade sig att han minskat 11 kilo! Fasen vad bra han är! (och snygg!!)
Frugan hans ser till att stadigt få plus på vågen.
Men inom sinom tid ska jag vandra samma väg som gubben...

Inte igen?

Läste igår på webben att Jönköpings förlossningsklinik, Ryhov, har så dåligt med platser att de tvingas skicka mödrarna vidare till Värnamo eller Eksjö.

Jo jag tackar! Den resan var vi med om för fyra år sedan. Det blev inte alls som man tänkt men det gick väldigt bra och smidigt. Krystvärkar i bilen och plopp så var hon ute vår älskade tös. Bättre förlossning kunde jag inte få. På grund av den förlossningen så har jag längtat efter en ny.
Jag vet. Vissa vill döda mig när jag häver ut en sådan sak. Men det är min sanning.
Men jag har inte varit lika kaxig denna gång. Det jag definitivt vet är att jag
v ä g r a r åka till en annan stad när det är dags. Om vi nu får turen att invänta den naturliga förlossningen och inte igångsättning eller planerat kejsarsnitt. Då får jag inte gå hemma och ha värkar i fred, som jag ville med Isabell.
Nä, i så fall får gubben rycka ut mig i bilen så vi kommer iväg.

När vi först fick veta att det är två kottar i magen så knep jag igen ordentligt där nere... Jepp. Kändes "aj" direkt. Tänkte att det få bli snitt.
Men nu har jag tänkt och tänkt. Växt in i rollen som tvillingmamma med gigantisk mage. Klart de ska få resa ut ur tantens snippa! Om det går vill säga. Nu kanske jag låter lite kaxig igen men det måste jag vara för att tro på mig själv.
När Isabell föddes var det som att min kropp talade om att "detta fixar jag lätt - nemas problemas, följ mig bara". Har man fått den "gåvan" så känner jag att den ska jag ta vara på.
Så nu hoppas jag att allt går som det ska och mitt mål är att föda vaginalt.
Skulle det inte bli så, så är jag tacksam för att det finns en annan utväg. Tänk vilken sjukvård vi har idag. Fantastiskt.

Men som sagt. Skicka inte iväg tanten till en annan stad.
Då tror jag gubben min önskar att jag har samma tillstånd som nu...ingen röst. Förkylningen har satt sig på stämbanden, så han har det lugnt och skönt....

V 25

Inte så snygga poser här inte.. Men här är magen som den ser ut just nu.
Och tanten känner sig lite bättre.

Piggast blev sämre

När man tror att det är på väg att vända så drar det åt andra hållet.
40 grader har landat hos dottern. Nu pysslas det inte kan man väl säga.

Lite smått & gott

Efter en lugn natt har tanten fått i sig frukost.
Bilderna är inte de bästa, men de visar hur en familj/ dotter sysselsätter sig i en sjukstuga.

Målar, klipp och klistra, spelar kort, förbereder för film, tittar på film.....

Nu ska vi kolla på Björnbröder och dottern vill samtidigt ta ett fotbad. Bra förslag tycker jag. Ska nog göra samma sak så mina tånaglar blir mjuka och fina så maken kan klippa dem.. Yummie.

Kämpa

Okej. Kommer inte bli så aktiv här inne. Ligger i influensa. Jädrans skit.

Dottern har feber och hostar så hon kräks.
Makens influensa börjar släppa. Men hostan tär på honom.
Jag ligger i feberfrossa och hosta. Nu ska ni få höra en sanning från en gravid tant. Vid varje hostning pinkar man typ nästan på sig. Man dricker vätska för att man vet att det är bra och så att tvillingarna får lite att mumsa på. Resultatet för detta är många toalettbesök. Varje sådant besök blir en känsla av att nu kommer kottarna ut.. Not very nice.

I natt försökte jag få till en ställning (sov) som kunde funka. Men ryggen och höfterna smärtar så in i fanken att det gick inte. Tanten kunde inte hålla tillbaka tårarna utan tänkte mer att antingen får vi plocka ut kottarna, men vill egentligen inte för det är to early, eller så lägger jag mig här för att dö. Jag vet. Lite väl att ta i. Men just då kändes det så.
Maken vaknar och försöker massera och trösta. Känner att han också blir orolig. Då hör vi Bella. Hade kräkts. Såklart kommer hon i första hand så gubben tar hand om kräk och duschar av dottern, som sedan kommer och lägger sig jämte mamma. Då börjar hon yra och har 39,4 grader feber. Lilla pluttan. Då är tantens smärta och värk en fis i kosmos. Så var familjen på landet vakna en timme eller så.

Hade ställt klockan för jobb. Viktigt möte idag och imorgon börjar en ny lärare som jag skulle ta hand om.
Försökte pigga på mig under dagen. Men då slog det mig. Ge upp. Ta hand om tanten. Dina kollegor fixar resten.

Ja kul inlägg va. Sorry. Men det här ingår in tantens lilla liv. Men det är bara att bita ihop. Kämpa. Brukar tänka att det finns de som har det mycket värre.

Men Gud vad jag längtar efter kottarna. Längtar till den dag hela familjen ligger i storsängen och myser och bara njuter.

Den där bilden av den perfekta pigga gravida mamman som strålar och bakar bullar med sin dotter, har gått i graven.
Hade tänkt mig typ Pernilla Wallgrens aktigt som står och gör perfekta cupkakes och ser sådär lycklig och snygg ut. Fast kanske 30 cm längre och .....kg tyngre. Hehe. Kan ni se det?

Men att ligga i sängen och titta när dottern målar eller läser sagor funkar minst lika bra, och det tror jag hon tycker med. Bara mamma är nära.

Nä, ska bädda ner mig och hoppas på att tiden går fort.

Där satt den!

Så där ja! Nu är magen en hjälpande hand. Nu kan jag ställa tallriken på den.

En till

Och så blev det en sjukling till....
Nu håller jag tummarna att jag klarar mig.
Tränade Lexi idag. Gick skitbra. Går det en tävling på klubben i maj så ska jag ställa upp. Om jag kan röra mig som vanligt och allt är ok förstås.
En sista tävling med världens bästa hund! Och så gör vi det på hemmaplan. Skulle vara fantastiskt kul.

I och för sig... Det kanske inte är helt sista tävlingen. Man ska ju aldrig säga aldrig. Men att träna hund ihop med det familjeliv som väntar, känns lite avlägset. Men men. Man få se. Lite på skoj träning lär det ju bli här hemma. Men träning för att sikta mot stjärnorna blir det nog inte mer. Känns lite deppigt.
Men det som komma skall vinner över allt förstås. Nu längtar vi efter kottarna.

Ska snart natta sjuklingen. Ja dottern förstås. Maken fixar sådant där själv....
Sen ska tanten sjunka djupt ner i soffan och vila sina onda höfter.

Pyssel

Det bästa med att ha tummen mitt i handen när det gäller pyssel är att tanten inte har någon som helst bild av hur resultatet ska bli.
Därför fixar vi fram vad som kan tänkas användas och sen får dottern göra precis som hon vill.
Fint blev det!!!

Tjejkväll

Nu är tanten hemma efter en kväll på stan med bästa tjejerna.
En kväll på stan innebär god mat, tjöt och sedan puben för eftersnack. Där slutade tantens kväll. Var ändå ute till 21.00. Bra jobbat va?

Nu försöka vila kroppen för en ny morgondag.
Maken ligger sjuk så jag och dottern får hitta på något spännande. Har en pysselgrej på g som kanske vore något för oss båda...
Lite träning för hunden ska nog klämmas in minsann.

Godnatt

Om jag ser mina fötter?

Don't ask....

V 24

Byter sängar

Godmorgon.
Inte varje dag man vaknar och har en bajsbrun häst som stirrar på en. Tintin är i farten igen.

Dottern vaknade 04.00 i morse. Då blev det trångt i sängen när hon kom över. Har svårt att sova ändå och det blev inte lättare med en tredje. Så jag tassade in till Bellas säng i stället.

Inatt har kottarna levt rövare. Inte nog med att höfterna värker hur man än ligger, eller att man får andnöd om man råkar lägga sig på rygg. Ja då sätter de igång och kickar mot revbenen. Inte skönt alls.

Nu ska vi se om vi lyckas piffa till tanten så hon inte skrämmer kollegorna eller eleverna idag. Smink bör göra susen.

Hoppas Du får en fin dag!

Djurvän

Tanten har haft en skitdag på eftermiddagen idag. Yrsel och sammandragningar. Men de sistnämnda avtar som himla tur är. Det blir lite jobbigt när allt kommer på en gång. Åkte i allafall hem och la mig en stund.
Hade lovat dottern att ha marsvinstid idag och fixa lite med dem. Det var väl det som orkades.
Dottern är otrolig med sina djur. Hon kom på att vi inte ha borstat pälsen, så då hämtade hon sin borste till dockan. Det mysiga var att hårbollarna gillade det. De satt i famnen på henne och kurrade så gott.

Imorgon har tanten läkartid för foglossning och yrsel. Fortsättning följer..

Atleten i mig

Godmöra.

Var på Magbubbel igår. Rekommenderar detta för gravida kvinnor. Kursen kommer innehålla vattengympa, men också förlossningsförberedande. Så under 8 veckor ska jag andas i kapp med ett gäng tjockisar. Kul. Det fina med gruppen var att det är en till tvillingmamma. Kändes skönt.

Men jag klarade mig nog rätt bra igår. Vi fick presentera oss och som vanligt när folk får veta att det ska födas tvillingar i juli så hörde man "ååååå". Både med förtjusning och någon typ av -herregudhurskadettagåduärjulitestorommagenredan-.
Alltid lika kul att se reaktionerna. Mig stör det inte. Eller jo det stör mig lite att jag inte vet hur stor jag blir. Kanske lika bra det. Tänk, jag kanske inte blir gigantus? Vi får se.

Iallafall. Ner i vattnet. Kändes ovanligt och trögt. Jag som är van vid box, step, aerobics med fart. Eller????

Som den gamla atlet(!) (hoppa över atlet och sätt dit "jag kan minsann röra på mig ännu" jag är tog jag i allt va jag kunde. Maxa ska man väl göra vid träning. Märkte efter ett tag att det kändes som magsäcken skulle kräkas upp. Tänkte tanken att spy i en bassäng är inte very nice. Så jag fick snällt dra ner på tempot och inte höja benen mot hakan för högt. Allt i magen har liksom tryckts upp. Likadant när man i liggläge ska sova. Går inte. Lungorna trycks upp och jag får ingen luft. Puh.

Men gårdagens bubbel var skönt. Längtar till nästa tisdag. Men då ska tanten ta det lugnare och njuta lite mer än fokusera på att inte spy. Hehe.

Funderingar

Tantens funderingar en tisdagsmorgon:
Varför är det -13 grader ute? Till vilken nytta? Så onödigt då alla väntar på våren liksom.
Varför man sättet mascaraborsten i ögat. Allt smink börjar flyta bort med tårarna och tanten förvandlad till EMO. Inte min personlighet, så tvätta bort och börja om.
Varför är det så svårt att sticka iväg och köpa en hårfärg? Är gråare än mamma för tusan och liknar henne så mycket att någon sa hej Tarja till mig igår. (Dock på skoj, men ni fattar vinken. Tack SnyggJenny). Måste ta tag i saken.

Någon som sitter inne med svaren?

Ikväll vankas det "Magbubbel". Vattengympa för sådana med en eller flera bullar i ugnen.
Kan se mig flyta fram som en flodhäst, men känner mig lika lätt som en supermodell. Det blir fint det.

Fin dag önskar tanten er.

Finaste hunden

Glömde få med ett foto på Lexi.
Vackraste!!!!!!

Helgen

Tränade Lexi lite idag. Och som vi körde på!! Här utanför huset visade hon vilken jädrans bra hund hon är. Vågar knappt säga det (om min käre tränare läser...:) men undra om inte lite vintervila gjort henne gott. Lugnt och fint fixade hon inkallning med stanna samt läggande, rutan, fjärrdirigering med ligg, sitt och stå(!).
Man kan väl säga att hon går i halvpension nu. Tävling läggs på hyllan. Känns lite deppigt. Mitt mål var att klara klass tre med denna knasiga hund. Hon är så bra så det känns som jag sviker henne. Men vi kan fortfarande ha kul ihop men lite trist är det.

Jag och maken har fått kvalitetstid ihop vilket varit nice. Vad han tycker efter han fick hjälpa sin fru att knyta skorna vet jag inte.. Men jag hade precis proppat i mig en banan och skulle ut och kunde verkligen inte böja mig ner för då skulle jag spy. Foppatofflor resten av graviditeten?

Hämtade hem vår kära dotter också. Hon har haft en toppenhelg med teater, cykel, bus & lek.
Så vi fortsatte den kulturella banan och åkte in till morfars jobb där de hade jippon. Pettson & Findus uppträdde.

Kvällen avslutades med att mamman och dottern lagade middag när pappan spelade innebandy.
Laga mat med barn är så underbart. Köket ser ut som ett bombnedslag. Men det är det värt!

Fick ett sms

Lycklig tjej. Nu vill hon lära sig cykla utan stödhjul. Och den beslutsamheten hon har i sig är vi helt säkra på att hon lyckas.

Sur hund

Nu har de åkt.
Lexi stod surt och tittade efter dem i fönstret. Hon ville tydligen också följa med favoriterna.

Le!

Nu ska snart dottern iväg med mormor och morfar på teater. Sen blir det övernattning där och mellokväll för hennes del.

Bella ville ta ett foto på oss där vi ler. Hon tycker det är svårt att fotole efter en grimasperiod.. Haha! Men det närmar sig. Älskade tös.

Tanten och mannen få åka till IKEA för att se över förvaringsalternativ. Hade hellre åkt med på teater.

Nu lite kaffe!

Fredagsfeeling

Nu är det helg. Gott så in i bänken.
På vägen hem spelades det "Forever Young", på radion.
Man hamnade rätt många år tillbaka i tiden. Minnen som ploppar upp med denna låt.
Det är så jag vill hem och ha lite fredagshångel i soffan med mannen. Så är det.

Trevlig fredag!

V 23

+ 5 kilo.

Närvarande fast frånvarande

I gudars skymning vad irriterad jag kan bli ibland! Och oftast är våra smartphones inblandade.

Idag var vi på Bvc för hörselkontroll. Jag och dottern sitter i väntrummet och läser en bok. Bredvid oss sitter en mamma och är fullt upptagen med sin IPhone, samtidigt som hon sitter och försöker visa att hon är med på noterna genom att nicka och le mot sina pojkar.

Pojkarna ligger i en "pöl"/ madrass (för småbarn) och skojbråkar.
"Jag har en kniv och nu snittar jag upp ryggen på dig"!

"Jag tar min pistol och blåser ut huvudet på dig"!

Alltså. Jag gjorde såklart inget, men fy fanken vad jag ogillar sådant.
Vi köper inga vapen eller liknade leksaker till dottern men visst kan hon i fantasin ta fram en pinne med grannpöjken och leka indianer eller banditer. Jag är lite löjlig kanske, men är väldigt tydlig med att man inte siktar på någon. Är inte dummare än att jag förstår att krigslekar kommer komma så småningom men här hemma markerar vi vad vi tycker.

Men dessa ord från pojkarna var fruktansvärda. De var kanske mellan 7 och 5 år.

Och där sitter mamman och hör inte ett skvatt för det var så jädrans viktigt att surfa runt eller vad det var hon gjorde.

Har massa tankar om dessa apparater och i samband med barn, men det tar vi en annan gång.

Vikar

Nu är de här. Vikarna. Ett faktum.

Gammal

Isabell hann aldrig lära känna Eilamormor. Men jag har berättat om henne många gånger så på ett sätt vet Isabell vem hon var och vad hon betydde för mig.

"Varför dog Eilamommo?"
"För att hon var gammal och hjärtat orkade inte dunka sådär som det ska göra du vet".

"Mamma, jag vill aldrig bli gammal".
"Det kommer dröja läääänge innan du blir det, men för varje födelsedag blir man lite äldre och till slut är man vuxen".

"Mamma du säger bara en massa tokigheter, jag vill verkligen inte bli gammal, jag vill alltid vara ditt och pappas barn".
"Du kommer alltid vara vårt barn och du behöver inte tänka på att du ska bli gammal".

"Då är det sant då att du fortfarande är morfars och mormors barn. De är inte tokiga".

Tillåt mig klaga

Har förut skrivit att jag tänker berätta om resan med tvillingar i magen. Och då stämmer inte historien om jag inte skriver om både det goda och det onda.
Är en mamma/fru/lärare som försöker hänga i och verkligen se detta som en resa på väg mot en fin fin belöning. Det känns liksom fel att klaga och säga hur jobbigt det kan vara eller hur ont man har. Jag gillar det inte, för att få barn är som jag sagt tidigare, en gåva. Bit ihop, sluta pjoska och var glad. Det hjälper mig att tänka så för det mesta.

Men idag. Fy f-n vad ont jag har.
Det känns som rygg och lår vill dela sig på mitten. Jag vankar fram som en hundraårig anka som borde blivit middagsmat för längesen.

Håller ihop dagen fint ändå. Umgås med dottern efter jobbet. När hon somnat trilla jag tungt ner i soffan. Vill lipa. Då kommer maken med lite fil och precis hemmalagad müsli. Då känns det genast lite bättre.
Men idag är en dag som jag kunde hoppa över. På riktigt.
Men ja. Det är banne mig bättre att bita ihop än att tillåtas bryta ihop för då mår tanten sämre. Då kommer alla tankar om det som måste fixas, fram och man börjar stressa i huvudet. Så allt blir egentligen hundra gånger värre än det problem som var i början. Men en styck dag kan man tillåtas att bryta ihop. För som jag sagt förut...

.....Jag reser mig igen. Och det imorgon!!! Banne mig.

Tillåt mig skratta

När familjen på landet kom hem ikväll så tyckte mannen att det luktade skumt i huset.
Jag undrade om det var marsvinen, men det trodde han inte. Jag med min gravidtäppa kunde inte riktigt känna vad han kände. Undrade om det var hamburgerbitar som jag la ut till Lexi i lördags som hon skulle leta efter. Risken att Lexi-matvraket- lämnar mat är osannolikt, så det gick bort.

Efter en stund skulle jag på dass. På vägen dit tittar jag framåt mot lekrummet-pianorummet-kontoret. Där på golvet ligger värsta bajshögen. Kan tro att en elefant varit inne i huset.

Stackars Lexi blev nog nödig inatt men har inte sagt något. Hon har varit lite konstig i buken och i natt lossnade det äntligen.... Yummie.

Själv var jag inte alls redo att ta upp det där. Ryggen värkte och jag var svinhungrig. Detta betyder att jag i denna stund kämpade med att inte låta som en bitch. Så min älskade man sa med kärlek (not) : jag gör det...
Dottern kom för att titta och börjar hulka. Mathias ligger på knä och börjar hulka.
Jag kan inte låta bli men jag börjar hysteriskt skratta åt denna syn. Kan inte sluta. Skrattar så tårarna rinner. Tyvärr kunde inte maken förstå det roliga så jag försökte hålla ihop mig. Misslyckades totalt.
Kul hade jag i allafall.

För övrigt är jag väldigt nöjd över min 40 minuters promenad ikväll. Fint tanten.

Vägvisare

Fick en kommentar från en vän som står mig nära:

"Så roligt att läsa din blogg MiaG!
Tänker mycket på eroch alla vardagsutmaningar med tjocka magen, humör, hund, man och barn.
Men du är kvinnan som är rustad med bästa inställningen och hjärtat på rätta stället.
Kram kram kram<3 MY"

Bästa MY. Tack för dessa fina ord. Men det är ju du som visat mig vägen många gånger. Ofta har jag sett ett stort berg som man måste bestiga. Det är då du kommit med din stora livserfarenhet och visat mig en annan väg. En väg som varit bättre både för hjärta och hjärna.
Tack vare dig i mångt och mycket, har jag blivit en rustad tant, som idag kan välja bättre vägar.
Som vi brukar prata: varför krångla till det. Gör det du tror är bäst, inte vad andra tycker är bäst. Och faktiskt så är det lättare att tänka med hjärtat för då mår huvud och själ bättre.
Puss på dig MY! Alla borde ha en vägvisare som du.
Nu slog det mig att jag lovade komma och hälsa på snart. Det ska jag göra. Lovar!

Har du någon som MY?
Tänk vad människor i vår närhet hjälper oss att visa olika vägar.
Annars hade vi trampat runt på den där stigen fortfarande.

Sagor

Varför, varför tycker en fyraåring att hon ska vakna 05.20 varje dag?
Det där med att luras och säga att det fortfarande är natt går inte längre.
Hon försöker då pigga upp sin mor, som precis kommit in i den där goa sömnen efter en vaken natt, genom att berätta sagor.
Egentligen är kroppen eller hjärnan inte mottaglig för detta, men när den där hesa morgonrösten börjar viska fram sagor så väcks hela kroppen till liv. Där ligger hon och plockar fram sin fantasi och orden bara strömmar ur henne.
Ibland får jag bestämma vad den ska handla om. Om en storasyster och hennes tvillingsyskon ger jag som förslag.
"Nej mamma. Den sagan kan jag inte riktigt än".
Så sant så sant min älskade tös.
Den sagan kan vi inte än. Men snart kan den börja med : "det var en gång..."
Och som vi längtar.

Smakar

Tanten smakar bara liiite på Liam.
Nu är vi fyllda med hemmagjorda hamburgare och klyftpotatis. Nu väntar flickorna i huset på mello. Gubbarna pustar.

Ps. Idag var första dagen Mathias fick klippa sin frus tånaglar... Sexigt värre.
Har bara 20 veckor kvar darling, lika bra du vänjer dig.

Familjelek

Goddag goddag.
Bella är inte lätt att fotografera längre. Grimaser är det som gäller.

Nu har vi vilat lite efter en förmiddag i Stadsparken. Sofie, Helen och barnen hängde också med.
Bus och korvgrillning i solen. Härligt.
Börjar dock känna av foglossning ordentligt så jag kan bli lite irriterad över detta då jag hellre vill springa och busa med Bella. Sen gör det inte saken bättre att jag vet att jag ska gå såhär ett tag. Hade varit annorlunda om man var i slutet av graviditeten... Men men. Det är som det är. Vi får oss en ordentlig belöning efter detta.

Igår var vi och badade och då kunde tanten släppa loss ordentligt i vatten. Så kul hade vi och Bella har börjar ta sig fram själv i vattnet.

Känns bra att jag ska börja på "Magbubbel" om två veckor. Vattengympa och förberedande inför förlossning. Egentligen skulle jag börjat senare i vår men då är chansen stor att jag inte kan vara med så länge. Efter vi fick veta om två kottar i magen, bytte jag grupp och det känns helt rätt med tanke på att kroppen känner av mer och mer.

Nu ska vi duscha av oss för snart kommer söta kusin Liam, farbror Marcus och faster Malin.
Oj vad jag ska gosa! Liam är nog världens lugnaste och mysigaste bebis jag känner just nu. Vill liksom äta upp honom.

Vecka 22

Lite större för varje vecka nu. Kanske snart kan ställa tallriken på magen. Smidigt. (Ja, variationen av kläder blir minimal...förra fotot var i princip likadan.)

Har aldrig behövt ta piller. Men nu känns det som en hel hög som ska i på morgonen. Vitaminer för att få i mig den viktiga folsyran, omega tre- äter inte fisk tre gånger i veckan och järntabletter. De sistnämnda är onda. Ger hård mage och svart skit. Yummie.

Fredag! Ska i eftermiddag leka flodhäst i badhuset!