Herregud vilken dag det blev igår.
Det var precis att jag kunde lämna Bella och åka till jobbet. Knäet svullnade upp och det gick upp mot låret. Fick tid på vårdcentralen.
Var nästan en trafikfara när jag körde bilen. När jag kom in til stan gick jag in till Mathias jobb, så han fick köra mig. Koppla när jag skulle växla blev för svårt.
Kom in till läkaren och hon sa att vi var tvugna att tömma knäet på vätska.
"Maria, om det kommer blod, var beredd, då får du åka akut upp till Ryhov", sa hon.
Vadå beredd? Ska jag inte löpposition och springa då eller?
I allafall, de började tömma... och det är något med mig när det ska grejjas med min kropp. Jag tycker inte det är så farligt med sprutor och nålar, men när det kommer in i kroppen får jag en obehagskänsla som inte går att beskriva. Blodtrycksfall som vanligt och att svimma låg inte långt borta. Men smärtan i benet går inte att beskriva! Det kändes som att hon grävde ut hela knäskålen.
Det kom inget blod. Läkaren var lite orolig att jag hade fått en bakterie, eller borrelia..Så det togs blodprover och jag fick en kortisonspruta mot smärtan och svullnaden.
Efteråt sa hon att hon misstänkte att det är en broskbit som förflyttat sig. Jag har haft ont till och från ett år, men det har gått över. Kanske är det så att brosket har lossnat och igår reagerade knäet. I och med att det inte hänt via någon olycka eller trauma, så var det konstigt att det blivit en sådan reaktion.
Men nu får jag vänta. Ska få komma till röntgen, och väntar på blodproverna. Är det ingen bakterie, så får det bli ortopeden och eventuellt operation.
Kunde väl aldrig tro att det skulle sluta såhär!!!
Är lite arg och frustrerad. Hoppa på kryckor är ju som det är, jag känner mig låst.
Ingen tävling på lördag.. ledsen. Låter kanske fjantigt med jag var så peppad inför detta!
Vad ska jag göra en hel vecka lite drygt här hemma? Passar inte mig att bara slöa.. Få väl kanske läsa böcker som det inte blir så mycket med nu.
Har väl insett att det är bättre att ta läkarens order på allvar så det blir bra.
Jobbet saknar jag redan, mina kollegor och elever. Jajja, nu får det bli en positiv anda. Har redan beklagat mig så det räcker!
Isabell hjälper mig som aldrig förr. Råkar jag glömma kryckan och istället ta mig fram utan dem kommer hon som ett skott, "Ajja bajja mamma! Kjyckona!". Älskade tös.. Hon var lite ledsen nu på morgonen när pappa och hon skulle åka. Jag lämnar ju henne alltid, och hon ville hellre vara hemma med mig. Men hur kul är det då? Ha en mamma som ligger i soffan och inte kan hoppa och dansa? Nä, hon har det bättre hos Bitta.
Idag kommer finaste Anna och ska laga mat till mig! Då ska jag gosa med Freja! Men hon upptäcker ju världen nu så om jag få ha henne i famnen en pyttesekund blir jag nöjd.
Ja, så det kan gå. Men som man säger, det kunde varit värre och nu kan det bara bli bättre!
Ha en fin dag min vän. Nu får jag väl...gå och vila..pust!
