Gå du mamma. Jag passar.

Isabell tar storasysterrollen på stort allvar. Igår tyckte hon att vi kunde gå ifrån tv-rummet så hon kunde vara lite själv med sina syskon. Sötnos.
Charlie och Lilly skiner som solar när Isabell är med dem och sjunger och spexar. Bra att ropa på henne när de är ledsna för det vänder ofta när de får se hennes vackra ansikte.

Ikväll är vi extra glada för mormor och morfar kommer hem från USA!!! Imorgon ska det pussas och kramas. De måste nog bara få sova lite först och ta igen missade timmar.

Tradition

Den årliga pumpan är färdig för att ställas ut på trappen. Mustasch, skägg och ögonbryn har den fått denna gång.

Idag är stora dottern iväg med sin tidigare dagmamma. De ska åka tåg till Vaggeryd men det visste inte Isabell om när hon åkte. Det skulle bli en överraskning. Kommet nog få hem en väldigt glad tjej ikväll.

Nu väntar jag besök av kollegan Lina!

Ikväll är det tjejkväll. Antingen får Lilly eller Charlie följa med. Kanske får Lotta vem det är som får äran.

Förberedda!

Igår var vi förberedda på stormens infart. Bor man på landet vet man inte om man kommer kunna komma fram på vägarna, om strömmen går eller om vattnet tar slut.

Så igår kokade vi vatten, la fram ljus & ficklampor och befarade en stor storm. Här blev det inte så farligt. Skönt. Trots att vi röjde på lösa föremål ute så glömde vi studsmattan och nu ligger den i skogen. Hoppas den klarade sig utan brutna ben..

Idag är det innedag som gäller. Blåst & regn om vartannat.
Charlie och jag var upp 03.45 i morse så jag behöver knappast skriva status på tanten idag.

Fel fel

Skrev kanske något om att det blir mörkare på morgonen. Lite fel tänkt av mig. Ljusare är det ju. Eller?
Snacka om snurrig...

Ny

Godmorgon.
Känner mig som en helt ny människa. På riktigt. Har inte sovit så här sen i mitten av graviditeten.
I våras låg de små liven inne i magen och sömnlösheten var där varje dag. Nu är de utanför och jag får sova lite mer men inte så länge som jag gjorde i natt.
Jag och Lilly delade rum. Hon sover mycket bättre utan brorsan i samma rum. Det är ett faktum. Klockan 05.00 (04.00?!) vaknade hon och ville ha käk. Och nu är klockan 07.30 och hon sover fortfarande.

Känner kaffedoften, hör Charlies joller och Isabells tusen frågor till pappa. Nu börjar en ny dag.

En vanlig syn

Lördagen går mot sitt slut. Det slog mig just att inatt ska vi flytta tillbaka tiden. En timma bakåt. Vilket påhitt. Kan vi inte bara låta tiden få gå utan att mixtra med den. För det slog mig att om vår morgonpigge lille kille vaknar strax innan 04.30, som händer ofta, så är klockan bara 03.30... Så då ska man hålla låda, gå ner och brygga kaffe, mysa, leka och försöka vakna och starta en ny dag. Känns rätt tungt att tänka att det sannerligen blir så.
Kan vi inte bara följa solen, mörkret och ljuset. Inte bestämma att det minsann ska bli mörkare på morgnarna och man ska vara ännu tröttare i flera timmar än vanligt.

Nu snarkar mannen min i soffan. Lilly ligger och snarkar i andra änden av soffan. Jag sitter i mitten och skulle lätt kunna låta ögonlocken stänga för dagen.
Men denna stund på kvällen är min. Att bara få vara.

Frågade Isabell hur dagen varit. Jättebra svarar hon. Bäst var när vi var i skogen!
Idag tog vi varsin bebis i bärsele och knatade rätt in i skogen. Vi behövde inte hålla oss till grusvägen. Utan vi gick över stubbar, stock och sten.
Bebisarna sov gott till stegens vaggningar, hunden sprang fritt emellan träden och tjuvåt rådjursbajs, stora dottern lekte att vi inte hittade hem och hon var tvungen att samla ved. Själv gick jag och njöt av denna bild, njöt av skogens doft, njöt av hur höstens alla färger kom fram.

Sen att vi hittade en hög med inälvor från stort djur kan vi väl glömma... Men Isabell tyckte minsann att det var lite spännande. Tusen frågor. Och hade hon fått så skulle hon gått fram för att peta och känna, vända och vrida.

Gjorde en annan spännande och kul sak idag. Men det är en hemlis. Den hemligheten får dröja att avslöjas. Men den ska avslöjas. När det är dags.

Hör du dåligt?

Kväll:
- jag kan ta barnen i natt så får du sova.

" Oh thank you lord"

Natt:
Skrik skrik. Snark snark. Vaknar? Nej.

Funderar på att köpa en hörapparat till honom som han kan använda nattetid. Och så högsta volym.

Men i natt. Då ska jag lägga mig i extrasängen. Stänga dörren. Sova.
Längtar redan:).

Trevlig lördag!

Ja men visst!!

Fredag. Dottern frisk. Vi har varit instängda i huset i en hel vecka.
Ut. Vi måste ut.

Den där frågan "fixar jag det?" har dykt upp miljoner gånger i mitt huvud de senaste tre månaderna. Men va tusan. Bara gör det tänkte jag.
Dock hade vi en sak att göra innan vi begav oss till lekparken på Kålgården. Jag var tvungen att besöka vårdcentralen. Klockan 11.00 fick jag tid.
Jag lovar. Jag började göra allt iordning 8.00. Allt tar så mycket längre tid nu. Här får ni en liten hint om hur det kan vara innan man ska iväg med tre barn, inte minst med tvillingar.

-söva barnen. Ut i vagnen.
- göra i ordning mig själv. Nu för tiden är jag glad om jag hinner få dit lite mascara på fransarna och spray i håret.
- hjälpa stora dottern med frukost, kläder, tänder.
- koka vatten, fixa termosar, förbereda pulver.
- göra iordning ryggan med diverse nödvändiga ting.
- fixa picknickmat.

Puh! Däremellan har det varit sisådär 6 stycken "stoppa in nappen" besök ute. Surplat på två kaffekoppar. Ställt upp som veterinär när Isabells häst hade brutit benen. Dasspapper och tejp fram. Isabell älskar rollekar och man måste gå in i det till 100%...
Just det. Hårbollarna måste ha sin föda. Hunden vill ha kel. Telefonen ringer.
Ett litet utbrott från en snart femåring hann vi också reda ut.

Sen kom vi ut! Härliga höstluft.
En liten promenad allihop med Lexi innan vi kunde kasta in oss i bilen. Däremellan hanns det visst börjas äta från picknicken..?

Sen när man är där på vårdcentralen i väntrummet och bebisarna sitter lugnt i sina bilstolar så börjar man undra: "ska ni börja skrika nu efter mat, eller när jag ska undersökas eller i bilen i stan. Det första skulle faktiskt passa bäst.
De hörde mig. Matade dem och man fick många blickar och leenden från alla i rummet.

Undersökning. De satt som ljus. Isabell hade fullt upp att kolla på alla saker hos läkaren.

In i bilen och äntligen! Nu leka, fika och bara umgås!
Bebisarna sov och jag kunde koncentrera mig på den stora. Lovely.

Att huset såg ut som kriget när vi åkte i morse är något som jag fått lära mig. Att det kan inte vara tiptop hemma 24/7.

Är rätt nöjd över dagen faktiskt. Jag har kommit över en tröskel. Flera små frågetecken och trösklar väntas men för varje gång man bockar av en växer självförtroendet en smula.

Nu soffa, godis och ett glas rött i ett tyst hus. Fredag. Love it.

Storasyster

Jag kan med hela mitt hjärta säga att Isabell har tagit sin nya roll som storasyster helt galet bra.
Efter en låååång väntan så kom äntligen hennes syskon som hon som hon säger "väntat hela mitt liv på".

De första dagarna var omvälvande för hela familjen. Att få två småsyskon blev speciellt. När de skrek reste taket på huset och Isabell höll hårt för sina öron. Första natten hemma skulle hon absolut sova på madrass jämte syskonens säng. Den natten blev nog inte som hon tänkte sig... Andra natten ville hon sova i vår säng. Med sina älskade hörselkåpor. Gick bättre.
Sedan har hon valt sin säng oftast. Ibland kommer hon intassandes till oss. Pappan vandrar då oftast vidare till annan säng. Ja det ser ut lite som Ikeareklamen. Man vet aldrig vart man vaknar upp.

Till en början blev tiden som storasyster krävande. Mamma och pappa matade, vaggade, vyschade och försökte räcka åt till alla.
Tror hon tyckte det var en jobbig tid. Men hon har alltid varit väldigt snäll. Hon vill pussa och krama dem. Hålla och känna bebis mot sin lilla kropp.

Under sommaren blev det mest tid hemma. Ett par dopp i sjön hann vi med. Grannarna, vänner, mormor, morfar, farmor, farfar, faster, farbror och kusin, har varit ett stort stöd för Isabell. Tack!

Hon har utvecklats och blivit så stor. Hon är inte vår lilla lilla tös längre. Att vara iväg och leka utan mamma och pappa är stort. I allafall för mig. Jag är inte alltid med längre. Nu hittar hon på saker på egen hand, på egna ben upptäcker hon världen.
Hon har semestrat med mormor & morfar i Göteborg & Hjo. Falkenberg med farmor och farfar.

En natt sov hon hos faster Malin och farbror Marcus. Det var stort.
Detta ledde sen till att sova över hos kompisen Meja. Ett stort steg för, den tidigare, väldigt mammiga Isabell.
Hon har blivit mer trygg i sig själv. Hon vet vad hon vill och talar om det.
Vi talar mycket med varandra. Hur hon känner och vad hon tycker.

Vi har verkligen försökt att inte låta Isabell bli " den duktiga storasystern". Hon har själv fått bestämma om hon vill hjälpa till oftast. Och jag tror vi har lyckats. Men visst har det krävt lite annat av henne.
Mamma och pappa kan inte komma på momangen, man får vara lite tystare på kvällen, man kan få vänta på att åka iväg för brorsan eller syrran sket just när vi skulle gå ut, eller höra skrik i bilen och därmed kanske få stanna och mata på vägen. Men det har gått bra.

Ja hon blev den där storasystern som älskar sina syskon. Hon pratar och sjunger med dem. Hon håller och kelar med dem.
Syskonkärleken har även infunnit sig hos familjen på landet.

Älskade älskade Isabell, tänk att du blivit storasyster. Den bästa.

Ja hur snabbt går inte tiden? Charlie & Lilly är r

Ja hur snabbt går inte tiden? Charlie & Lilly är redan tre månader. Konstigt med tid. Ibland kan den kännas som en evighet. Som när man har gått gravid i månader och man undrar om bebisar aldrig ska komma ut. Eller när man är fyra och ett halvt år och väntar på att få åka till Sälen, helst igår skulle det skett. Eller när man tror att man försökt söva ett barn i flera timmar fast man egentligen bara hållit på i tio minuter. Ja då känns det som att tiden är sin fiende.

Sen är det den tiden som går som i ett ögonblick. När allt bara passerar och när man i efterhand stannar upp och undrar vad som hände? Som efter en tur i Balder på Lisseberg. Eller en helg med trevligheter med familj och vänner. Eller efter fyra års studier och man trodde att man aldrig skulle bli klar.
Eller när man fött ett barn (eller två). Som en svischande Ferrari passerar det som kallas livet, i rasande fart framåt i tiden. När man på tremånaders dagen undrar om det är någon som varit hemma hos en på natten och tagit våra nyfödda barn och lagt dit två större. Två som har blivit sina egna personligheter. En morgonpigg, en kvällspigg. En lättröstad, en svårtröstad. En mer avslappnad, en mer spänd och vill inte missa något. En njuter vid bad och en gallskriker.
Båda jollrar, ler, skrattar när man kittlar dem, älskar att se på sin storasyster. Älskar att åka vagn, ogillar att klippa naglar.
Båda har glädje av varandra och deras ansikten lyser upp när pappa kommer hem från jobbet.
Är dessa två tre månader? Vad hände?
Tyckte det var som igår att de mest låg och sov. Skrek som stuckna grisar för att mamma inte hade tillräckligt med mat (jag var övertygad om att vi fått två kolikbebisar), jag gick runt och lipade för hormonerna spökade och blev verkligen till det dubbla, mamma och pappa avbröt sin semester och bodde hos oss på parkeringen i husbilen i fyra nätter. Hur ska jag någonsin kunna tacka er?
Vi har många att tacka. Tack.

Mathias var hemma till sista augusti sen blev det vi tre kvar. Mamma och två små. Har gått bra. Isabell får sina timmar på förskolan och jag är hemma och försöker skapa någon slags rutin i vardagen. Sen rubbas den då och då. Det hör till. Som vid sjukdomar och ryggskott. Men vi klarar det.
Ibland är det ensamt att vara tvillingmamma. Man ger sig inte iväg på samma sätt som med en. Däremot tycker jag att de första tre månaderna ska vara lugna för bebisar. Att känna trygghet i hemmet och mamman/pappan och de små ska lära känna varandra.
Jag har blivit mer och mer säker i rollen som tvillingmamma och jag är säker på att vi mer och mer kommer ge oss iväg på roligheter.

Njut. Småbarnsåren kommer inte tillbaka... Jag vet. Påminner mig själv vid de lugna och mysiga stunderna. Stunderna vid skrik, gnäll och trötthet vill jag bara att tiden ska passera blixtsnabbt.
Och det gör den. För snabbt.

Nu börjar vi på ett nytt kapitel mina vänner.


Skickat från min iPhone

Ja men hej!

Kom ihåg att jag sa aldrig att jag skulle sluta blogga, bara ta en paus. Nu är den slut.

Såhär kan det se ut en morgon på landet. Lite småkaos men ändå mysigt. Isabell är sjuk och besväras av svår hosta, snor, feber och näsblödningar. Stackarn.
Charlie och Lilly är totalt osynkade idag. C vaknade nyss och L är skittrött och vill sova. Ingen bra kombo när energin hos tanten ligger på minus idag.

Ska återkomma snart med liten text om de tre första månaderna i en tvillingfamilj.

The tant is back!!

Kära kära tant.
Det är mycket som händer i ditt liv nu och du har ju för ett tag undrat om du ska fortsätta blogga eller inte. Du har ett behov av att skriva och att lägga ut dagens status på Facebook intresserar få. Speciellt om det handlar om dålig sömn, sjukdomar, bajsblöjor och allt som hör ditt liv till nu.
Det är ändå en del som vill följa dina barn och hur tvillingarna Charlie och Lilly utvecklas och vad som ploppar ut ur din stora dotterns mun. Så denna blogg är väl en bra kanal för alla. För dig och för dem som vill läsa om ditt otroligt berikade liv med tre barn, man, hund och de små jäkla hårbollarna.
Kanske du väljer att skriva ofta eller mer sällan, men det kommer bli en fantastiskt rolig bok att gå tillbaka till och läsa om några år.
Jag vill råda dig till att ha i beaktning att det du skriver om dina barn kan de läsa själva när de är stora. Så kom ihåg det när du skriver om dem. Du ska tänka att det du tänker om folk och om dina barn, ska du kunna säga öga mot öga till den berörde. Men det du skriver gör du med kärlek och peppa den med lite roligheter så kan den uppskattas senare av huvudpersonerna. Det är råden jag kan ge dig och jag vet att du saknat detta, så varsågod, börja printa ner dina tankar i ord!

Med vänlig hälsning tanten.