Såja. Då är man inne i ekorrehjulet igen. Jobba. Hämta. Laga mat. Umgås lite. Natta. Sova. Väcka. Skjutsa.
Ibland undrar jag om jag verkligen vill ha det såhär? Men jag får inget bra svar från mig själv.
Å ena sidan älskar jag mitt jobb. Har kommit till ett drömställe, med bra kollegor, bra förutsättningar och en bra vision. Har bara varit pedagog i drygt ett år. Och man blir en bättre och bättre pedagog genom att jobba. Att få lära sig av ungdomarna.
Å andra sidan så känns det som jag saknar tid med dottern. Hon är så oerhört trött efter förskolan. Det är en helt ny värld för henne jämfört med dagmamman. Så att boka in träffar med andra efter en dag på dagis, blir orättvist mot henne då hon inte orkar. Kan man förstå.
Hade inte dagmamman haft så få barn och att hon var den enda dagmamman i området hade vi varit kvar.
Men nu är det som det är. Och det som väntar i framtiden i skolan för våra barn är just detta. Stora grupper, full fart. Samtidigt som de lär sig bra saker förstås. Men dagmamma är lite annat och jag förespråkar detta stort. Inte minst för små barn.
Men jag är glad för den stund man har tillsammans på kvällen. Den blir lite helig. (Fast ibland kan den bli kaosartad).
Att höra dotterns tankar, upplevelser och iakttagelser är helt lovely.
Jag tror dock att det blir bättre, att hon vänjer sig. Det känns bra att hon har kul på dagarna.
Ja vad tusan. Man väljer själv. Nu kör vi såhär ett tag sen få vi se.
Men de dagar man lyckas komma ifrån tidigare är guld värt.
Sååå... Städning och annat j...a fix kommer i andra hand fullständigt. Man försöker ha det lite ordnat omkring sig men det är inte som förr. När man puffade kuddar, bytte gardiner, uppdaterade inredning. Det är inte värt det.
Att ringa Putsman lockar. Sketfönster. Att lämna in bilen för städ och tvätt. Ja. Det får det nog bli.
Puh. Negativa tanten här. Javisst! Here I am. Just idag i allafall.
Men som Torsten F sjunger; "jag reser mig igen"!
