söndag 7 oktober 2012

Liggläge

Ja. Då var det min tur att vara sjuk. Brukar Du ha feberdrömmar? Det har jag. Ända sen jag var liten har jag haft samma feberdröm. Konstigt. Och jag gör inget försök till att förklara den. Det går liksom inte. En liten liten nål och en jättestor boll är det jag kan säga. Knäppt.

Nu till tantens trauma igår. Nu när det gått en stund kan jag se det roliga i det, men det var äckligt.

Tanten håller på att färga håret. Mörkbrunt. Fint.
Går in i duschen för att tvätta ur det. Efter en stund ser jag röd färg. Va fan. Har jag tagit fel? Vill inte vara redhead mer. Men inser att det är blod. Näsblod. Ok. Bäst att dra på ett kål så jag kan stoppa blödningen. Ser att det inte är som vanlig blödning. Det är
m a s s o r. Duschväggarna blir röda och det liksom pumpar ut. Sen ser det nog värre ut när det blandas med vatten. Försöker ta mig ut för att ta på mig. Men det hinns inte för det bara rinner. Får upp handduken på huvudet, springer till fönstret och ropar på maken. Inser att jag snart svimmar...
Han kommer upp. Nu till den roliga bilden. Där hänger jag över handfatet och lipar. Spritt språngande naken och blöt. Spyr nästan när blodet rinner ner i halsen. Det är verkligen blod överallt. Tror att jag ska dö. (Jag och blod har aldrig varit en bra kombination. Det går bra på andra, men inte när det gäller mig själv.)
Maken får över mig till badkaret där jag få hänga som en gris över kanten. Till slut får han på mig morgonrocken så jag slipper sitta där helt näck. Börjar fundera på hur fasicken jag ska få på mig kläder om ambulans måste komma. Herregud. Klart att den inte kommer för en näsblödning. Men jag trodde att jag skulle förlora allt blod jag hade i kroppen.
Japp. Så där hänger jag i 20 min. Spottar ut klumpar av blod. Lägger is. Håller hårt över benet som det står att man ska göra. Svimmar som tur inte. Men nära. Badrummet ser ut som en mordplats. Maken försöker spola bort efter hand men det kommer bara mer.

Sen ger det sig. Äntligen. Fy fan. Det värsta jag varit med om på länge.
Är så tacksam för att dottern inte var hemma eller att jag var själv.

Har haft näsblod förr. Men inte såhär. Det liksom sprutade ut ur näsan och ibland pumpades det fram i stora floder. Jag är inte förkyld. Men senare på dagen fick jag feber. Kan väl ha med det att göra.
Efter detta trauma var jag alldeles matt. Orkade inte göra något.

Ja. En förmiddag i tantens liv.

Idag blir det liggläge. Isabell ska på kalas till Meja. Anna och Freja hämtar upp henne. Hon missade det riktiga kalaset i torsdags då hon var sjuk. Men hon verkar rätt nöjd att få åka själv. Lite stolt. Stora gumman. Men hon är inte nöjd över att mamma är sjuk. Thats life mitt lilla hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar