Tog fram "sju sortes kakor". Ville baka något som gick snabbt.
Dessa älskar Mathias. Fint.
Hade en liten oroskänsla i magtrakten. Detta med småkakor har aldrig varit tantens grej. Men va fanken. Följ receptet kvinna. Hur svårt kan det bli.
Kände redan vid blandningen av alla ingredienser att detta går åt pipsvängen...
Jag får inte ihop d e g h e l v e t e t .
Jag blir så upprörd så jag känner att svetten pärlas i pannan.
Tar mig samman. I bokjävlen står det att "dela degen på 6 bitar och lägg längder på plåten". Får ju inte ihop den till några längder!
Men skam den som ger sig. Började rulla dem till små bollar. De kanske lägget sig platta till slut? Ser ut som bajs. Men de kan ju bli goda. Eller?
Slänger in "kakorna" (bajsbollarna) i ugnen. Fem minuter går. Både jag och hunden sitter och stirrar utanför ugnen.
Nej men nej. Det går inte. Det är inte värdigt att servera k a k j ä v l e n till självaste åskguden som jag inte tycker om (har glömt namnet på den gubben).
Upprörd. Ja. Ner med skiten i papperskorgen. Ska aldrig mer baka små söta kakor. Det får bli mumsiga saftiga saker i stället.
Eller så får du mamma komma och visa mig. Måste för fanken kunna baka en torr kaka som maken tycker om. När du ändå lär mig får du lära mig hallongrottor också. För de är mina favorit.
Jävla kaka.
Ser ni flötet som runnit ut. Det ser helt groteskt ut. Fy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar