Ska när jag får tid...

.... berätta för Dig om ett fenomen som kallas campinglivet. Men det gör jag när jag får en längre stund för mig själv. Finns en del att berätta.

Två saker jag undrar över.

Hur mycket glass får man äta på semestern? Jag äter inte så mycket. Är inte tokförtjust i det. Men det finns två andra som är.

Varför lär man sig inte?
Man är skitnoga med att smörja in dottern, nästan lite manisk. Alltid ett sjå att ro det momentet i hamn då dottern ska vara med och "smöjja". Efteråt är man genomsvett och vill fortast möjligast till stranden. Lite sol dis och man glömmer.
Jag som föddes med en hy som icke är gjord för sol bör ha lärt mig vid det här laget. Vet hur jävlar ont det gör och att det är farligt.
Men någonstans sitter en liten djävul på min axel och viskar "skit i smörja, nu ska det synas att du varit på semester". Det är en liten tjusning att duscha på kvällen och ser att solen tog idag.

Så skitdumt att det liknar ingenting.

Sen gillar jag heller inte campingens val av toadörrar. De blir som en liten spegel. Myspys när man sitter där och ser hur man ser ut. Bilringar som tar vid efter varandra, tar liksom inte slut. Låren som ser ut som ett helt lår och som tack gode gud kan gömmas under klänning..

Nä, tanten. Nu får du ha semester en stund till. Men när du kommer hem..
Ta. För. Faen. Tag. I. Ditt. Liv.
Eller rättare sagt kropp.
Om du inte har planer på att flyta fram på hyddan till Bahamas. Vore fint kanske. Men nej. Jag ska ta tag i det med råge!