Saknar

Ibland bara kommer känslan av saknad över mig. De där kvällarna brorsan kom på käk. Eller vi hyrde film, och jag alltid somnade.
Eller när jag först hade ätit ärtsoppa till lunch, och sen kom Mackan på kvällen och gjorde falafel till oss. Och som jag älskade det!
Isabell skrek i högan sky på kvällen. Hon var bara någon månad. Magknip av mammans dåliga val av mat. Men vad visste man då?
Alla dessa möten med människor i vår omgivning, tar man kanske lite väl för given. För när de där spontana träffarna inte går att ordna så blir de ett minne och något man kan längta ihjäl sig till.

Ska snart åka och hälsa på bästa brollan i världen!!!

Love ya! (din tunnis..)