När maken försvann

Gud så knasigt det blev på badet.
Jag trodde jag sa att dottern vill gå till utebadet.
Maken hörde att dottern vill gå ut, alltså färdigbadad.
Maken ville bara åka forsen en gång till.
(By the way, var det skitkul för oss vuxna).
Vi sa att vi ses ute. Nu menar det äkta paret två olika ställen utan att veta om det.
Du tar ryggan sa jag. Ja sa han. (Även min och dotterns handdukar låg där).

Vi gick och bada ute. Väntar och väntar på maken. Ingen make. Börjar leta. Leta. Leta. Ingenstans fanns han. Skickade in dottern i männens dusch för att leta. Skickade sedan in en badvakt. Ropade även upp i högtalaren.
Ingen make. Helvete rent ut sagt. Vad ska vi torka oss med. Anade att han gått ut från byggnaden.

Gick till luckan. Frågade om det fanns handdukar att låna. Nej. De kostar 50:-.

Kan jag ta två och betala när jag kommer ut och hittar maken. Lämnade plånbok i bilen. Nej. Du måste lämna pant. Helvete.

Lämnade in telefonen. Efter hundra försök att nå maken. Fick två handdukar. (Då börjar
maken såklart ringa som ett svin. Telefonen är i pant.)

Dotter hungrig och ledsen. Vill veta var pappa är. Snabbt duscha. Eftersvettas som en idiot.

Ut. Där står han. Min man. Var lite sur två sekunder. Allt hade bara blivit en missuppfattning. Puss. Älskar dig. Nu behöver vi mat. Nu.

Hann många timmar i badet ändå.

När vi kom tillbaka till hotellet sa maken att vi kan väl lämna badhusets handdukar när vi åker.

Så fan heller. 100 hysteriska kronor kostade de. De får vi använda till hunden eller något. Skitfula. Men de ska med hem. Punkt slut.

En helt vanlig baddag en helg i Örebro.