Det bästa hon vet just nu är att hoppa upp i soffan efter tanten har satt sig. Hon breder gärna ut sig ordentligt och ligger gärna med huvudet nära tantens huvud.
Man märker väldigt tydligt att tanten bär på liv i magen. För då kliver Lexi fram och följer mig vart jag än går. Så var det förra graviditeten också. Dock inte lika tydligt, men då var Lexi yngre.
Hon ligger vid dörren om jag åker iväg. Hon lägger sig vid min stol när jag sitter vid köksbordet.
Hon reagerar kraftigare när vi stöter på möten på promenaden.
Detta kan tyckas vara ett tydligt exempel på "människans bästa vän". Och hon är verkligen en stor del av mig och familjen.
Vad man inte få glömma är att hon är en hund. Därför får vi ibland hjälpa henne att ta ett steg tillbaka från sin tant. För ett extremt vaktbeteende är inte att föredra. Det är heller inte hennes uppgift i denna familj.
Men tänk vad en hund känner av mycket. Mycket tidigt i graviditeten ändrade Lexi sitt beteende och den natten då det var dags för dottern att komma ut, så betedde sig Lexi mycket märkligt. Innan jag ens kände av det själv.
Häftigt om ni frågar mig.
Men nu är det dags Lexi. Ut i skogen och arbeta! Det du är bra på. Inte vakta tjockistanten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar