Myspysrosapluffigamoln helg??

Man ska liksom inte önska sig för mycket. Jag vet ju det egentligen. Det som är runt omkring dig här och nu är viktigast. Man vet aldrig vad morgondagen erbjuder så varför sukta efter något mer om man egentligen har det bra? Blir lite galen på mig själv när det gäller sånt här.
Nu menar jag inte att man inte får ha drömmar eller längta extra mycket efter något. Vad vore livet utan små drömmar som man ibland ta till sig och få segla iväg i tanken en stund?

Vad jag menar är de här småsakerna. Som jag skrev om häromdagen. Att vi skulle ha en myyyyshelg och jag skulle vara en sådandär mamma i rosablommigt förkläde, med fina naglar, stort leende och bara ja bara le.. Hehe.

Fredagen började för min del jädrigt bra. Tävlingen. Pokal. Ja ni vet. Fast innan det klotade i och för sig dottern ordentligt på asfalten.. Men det gick bra.

Lördagen
Hundklubben. Nästa gång åker jag själv.
Hade som tur var inte värsta träningsambitionen så det du funkade väl rätt bra... Men, nja... Trivs bäst själv där tror jag.
Sen klämde hon fingrarna.
Men Meja kom på kvällen med brorsan Wilmer och mamma Sofie. Mycket trevligt. Meja stannade kvar. Mys.

Söndag
Svullen fot på dottern och lite hängig. Allergisk reaktion. Doktor. Medicin.
Kompenserades med lekstuga! Gubbarna klarade det. Duktigt. Så då fick vi på köpet besök av mamma. (som för övrigt grattade mig till tävlingen med en flaska bubbel och Lexi fick leverpastej och skinka. Hur gulligt var inte det.. Puss kära mor).
Sen kom även Mia, Julia och Eddie som vi inte har träffat på evigheter! Väldigt kul. Goingar.

Ja men nu när jag inser att det varit bra ändå så får jag vara glad.
Men. Man ska inte planera för mycket och förstora upp våra dagar till rosapluffigt. För jag har det bra som det är. Punkt slut.

Oh my god vilket inlägg. Lite snurrigt. Dags att sova.