Tant. Nu vet jag.

Jag kallar mig tant.
Jag vet varför.

Jag lyssnar på ring så spelar vi.
Jag lyssnar på melodikrysset.
Jag dricker gärna elvakaffe.
Använder numera fotriktiga skor än klack.
Jag äter helst hemlagat utan en massa skit i som halvfabrikat.
Jag sover inte så tungt längre.
Vaknar tidigt fastän att jag få sova.
OCH!
Tanten ligger och lyssnar på fest som hålls i lägenheten under och funderar på om hon ska sticka ut huvudet och skrika HÅLL KÄFTEN JAG VILL SOVA!
Nu gjorde jag inte detta. För ungdomarna måste ju få ha kul.
Jag som är van att bo på landet. I tystnad. Tant.
Är stel i ryggen efter en natt utan sin säng. Tant!

Ni vet de där snygga kändisbloggarna, brukar ha så (in i helvetes) vackra morgonfoton på bloggen där de säger godmorgon.
Jag tror ta mig tusan de springer upp och sminkar sig. Ställer in ljus mm för att få ett perfekt foto till sin blogg.

Här är jag. Fi fan. Jag har då inte fuskat. Here I am. Herregud vad fräknig jag är egentligen. Fräknarna är verkligen många. De behöver ju inte känna sig ensamma i allafall.