Snopet.

Jag hatar när det inte blir som man tänkt sig. Ni vet när man bygger upp en hejdundrande lyckokänsla i kroppen. Man kan knappt vänta.
Precis såhär blev det idag.

I skoaffären.
Där på reahyllan stod de. De skrek mitt namn. Det stod mitt namn på dem.
Ordinariepris 800:- reapris 150:-.
Så jäkla underbara.
Tog dem i min famn. Började redan känna att vi funnit varandra.
Men först behövde dottern vinterpjux. Och hon var på inte-prova-skor-humör. Så jag flängde runt i butiken och mätte samt kände. Gick till slut på känsla och köpte med mig ett par hem. Prova gör vi en annan dag.

Så. Då kom tillfället jag väntat på. Tog ut min svettiga fot ur min högra gamla sko. Storleken stämde. Det måste vara ett tecken att det bara fanns detta par kvar.
Så fasicken heller. De såg skitkonstiga ut på. Och de var obekväma. Skit. Skit. Skit. Kan inte köpa skor för att de är snygga att glo på i skohyllan.
Näpp. Lite "hela-världen-rasa-varning"... Men inte så farligt. Nädå. Bara skitbesviken.

Kvällen avslutades på topp. Efter en energikrävande arbetsdag gick jag och mina älsklingar på restaurang och lyxade. När vi kom hem spelade vi spel. Nu sover dottern. Brasan är tänd. Ett glas rött. Nu tar jag helg. Precis vad tanten behövde.