Detta ser jag...

...från mitt sovrum. Ser ut som en grå trist dag.
När jag nu ligger här så måste jag dela med mig av en liiiten rolig detalj, mitt i denna röra.
Pratade med kära mamma igår. Hon fattade precis vad jag menade när jag berättade. Hon har upplevt samma sak när hon haft sina krämpor i benen. Vi skrattade hysteriskt åt det.

Jo, såhär är det:
När sitt ena ben är skadat och funktionen i det inte är hundra, så är toalett besöket en story i sig. Att dricka vätska är bra och jag gör det. Men drar mig lite för det på grund av att dessa wc besök är lite besvärliga.
Ni får skapa er en egen bild av detta. Använd gärna mig som huvudperson, tror jag kan bjuda på riktigt fina effekter.

Man stapplar in på toa. Drar ner kläderna som ska bort för att utföra sitt ärende. Tar ett djupt andetag. Låter det skadade benet liksom gliiiida ut sidledes (tänk spagat fast bara ett ben). Man håller just i denna stund uppe kroppen enbart med det friska benet. Det friska börja böja sig för att ta sig till målet. Det friska börja skaka, börjar bli jobbigt nu......

KABOOM!

Nu klarade det friska benet inte hålla hela vägen. Man vet att toalettstolen är under sig... Det enda man ber om är att STOLJÄVLEN HÅLLER! Puh, det gjorde den. Det vibrerar lite, det gör det. Men det höll.
Har ni en liten fin bild hur detta moment ser ut för Mia? Hahaha! Jag blir så full i skratt varje gång att jag känner mig heldum och undrar om någon hört mitt djupa andetag, sen ett "phu" och sen fnitter? Ett nästan hysteriskt fnitter som låter lite galet. Ett fnitter som nästan leder till lipen för det gör så j...a ont!

Igår på jobbet innan jag kom till läkaren hade jag ett sådant moment. Och bilden som kom upp när jag satt där var att tänk om! Tänk om stolen inte skulle hålla! Shit! Bilden av mig liggandes på golvet med brallorna nerdragna, toastolen som lutar mot min röv...och jag tar mig inte upp. Skulle mina kollegor få se detta då? Eller vad gör man? De skulle bli skadade för livet!
Peter, Emil, Gosia eller ni andra kollegor om ni läser detta: jag ska inte utsätta er för mitt "tänk om"! Lovar!

Har ändå lyckats få in de rätta rörelserna så jag vänjer mig. Och dagens toastolar tål mycket. Det kan jag intyga.

Hoppas jag inte förstört Din dag. Du får lov att skratta. Det var lite meningen med inlägget. Och att Du fick en liten hint om hur det är här på dagarna.

Nu kaffe!