onsdag 20 april 2011

Valpvakt

Hur söt är inte denna lilla krabaten då??????
Ok, det är inte det naturliga att flaskmata valpar, men ibland är det ett måste. De kan sin sak i allafall! Shit vad det gick undan....tog jag bort flaskan så blev det ett himla liv! Ska bli kul att följa denna boxerkull och se hur de utvecklas. Redan nu efter dryga två veckor ser man vilka som har en extra motor och vilja.

På tal om hundmotor ja... Tränade Lexi igår här hemma. Jäkla vad duktig hon är! Motivationen är på topp och hon fattar direkt vad det handlar om. Efter vår träning kom Isabell lunkandes fram och sa "min tur mamma?". Visst var det så! Hämtade Spexa och två tennisbollar. Denna lek går ut på att hunden vill leka med dig och komma tillbaka med bollen till dig. Håller på att träna detta med Lexi, för att hon inte ska springa runt runt i en ring med belöningen. Hon tror att om hon kommer med bollen så tar jag den och därmed tror hon att leken är avslutad.
Detta problem har jag aldrig haft med Spexa, då hon hela tiden vill vara nära mig, så det passade bra att göra med Isabell. Isabell kastade bollen och Spexa sprang glatt och hämtade den. Isabell fick den andra bollen av mig, Spexa spottade ut sin boll och då kastade Isabell den andre. Så höll de på ett tag och jag njöt av att se dem tillsammans. Spexa är fantastisk på det viset, hon accepterar vår tös och ser henne som kompis. Lexi däremot är svårare och Isabell kan inte hålla på med Lexi.
Isabell var ca 8 månader när vi fick Spexa och innan hade vi Lexi. Isabell har från början lärt sig hur man ska vara med våra hundar. Det har varit en period då hon har fått iakta oss i samarbete med hundarna, fått lära sig att inte störa dem när de sover, inte dra dem i svansen med mera. Hon har fått vara nära dem, speciellt Spexa, när vi har varit med. Man kan inte lita på att det inte händer något. Hundar har instinkter för att skydda sig själva, inte för att skada. Därför är det mitt och Mathias ansvar att se till att varken hundarna eller Bella hamnar i en situation där det kan gå fel.
Men jag är så otroligt tacksam för livet med hundarna. Isabell får en naturlig relation till djur och att man behandlar dem med respekt. Hon lär sig att alla hundar inte är sociala, därför kan man inte hälsa och klappa alla hundar vi möter, hon lär sig att inte springa och jaga dem. Allt detta gör att hon lär sig att levande varelser ska behandlas väl. Man jagar inte katter ute eller skriker på dem, heller inte med ankor (det vet ett gäng tonåringar vid det här laget. Då var mammamia inte nådig på stranden i somras...dessutom kastade de sten efter dem! Jädrans rabarber vad arg jag blir på sånt!, eller föräldrar som låter sina knottingar jaga små änder i parken! Ungen har väl precis lärt sig gå och det ser såååå gulligt ut... Pyttsan! Änder är ju nära att dö av stress..)

Jag blir varm i hela när Bella borstar Spexa, försöker klippa klorna (och Spexa står snällt still och lyfter ben efter ben när Bella säger "klipp klipp" och låtsasklipper med fingrarna), när hon säger godmorgon till dem båda när vi kommer ner på morgonen och när hon säger godnatt när det är sovdags. Allt detta är ju helt naturligt för henne och jag kommer låta henne vara med i aktiviteten med hundarna så mycket hon vill. Kanske blir det intresse i framtiden, eller inte. Hur det än blir lär hon sig behandla dem med respekt och känna empati. Det är väl egenskaper som är bra:-) .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar