Första och sista

Japp! Here I am.

V 40

Trodde aldrig att tanten skulle vika ut sig... Haha!
Kommer aldrig visa mig i underkläder/bikini annars här inne och nu är det väl befogat.
Magen som jag burit på i snart 40 hela veckor har verkligen ändrats. Från början hade vi ingen aning om kottarna och tänkte att jag bara blivit lite tjockare snabbare. Hehe. Glömmer aldrig den 14 februari när barnmorskan sken upp och tittade på oss: här är det två.
Mamman lipade och skrattade om vartannat och pappan satt tyst, likblek och ibland hördes något slags skrattliknande ljud från honom.

Ska jag summera denna period har den varit lite som en berg och dalbana. Men mestadels måste jag säga, har jag mått bra. Har känt mig pigg och framförallt vacker! (Nu är det inte samma känsla dock..)
Vet att jag och kompisarna satt och filosoferade i unga år hur man skulle se ut om man blev gravid. Jag var alltid helt säker på att jag skulle skrämma slag på varje individ jag mötte och jag vet att jag fasade lite för den dagen. Samtidigt som jag såklart ville ha barn.
Gud så dumt att tänka så om sig självt. Hur det än må bli så är utseendet en liten fis i kosmos, jämfört med vad det man faktiskt har i sin kropp. En människa. Helt fantastiskt.

Statusen för morgonen är: lugn.
Vaknade tidigt. Gick ut med hunden och gjorde sen en brakfrukost till mig själv. Resten av människorna sover i huset. Nu har Mathias äntligen semester. Nu ska vi vara hemma tillsammans hela sommaren och han börjar inte jobba förrän en vecka in i september. Lovely.

Igår gjordes hinnsvepningen. Var väl inte jätteskönt men nu få vi se. Kanske det skyndar på, kanske inte. Jag känner inget ännu. Min barnmorska talade om att livmodertappen var minimal nu och när det är dags så kommer det nog gå fort. Längtar!!!
Med Isabell gick det very very fort så nu blir det nog gasen i botten när det är dags. Om nu kottarna behagar komma ut av sig själva.
Om inte annat så är vi om drygt en vecka fem i familjen. Känns helt jäkla galet.