Förlossningsberättelse

Här kommer en text på en helt underbar dag i tantens liv.
Skrev detta i min IPhone under hela dagen/natten på förlossningen. Har valt att inte redigera något, för på något sätt är det min upplevelse just där och då. Jag var verkligen i nuet under tiden texten skrevs. Därför dyker det upp lite småfel ibland (svenskläraren i mig talar), men det får vara så.

För övrigt kom vi hem i lördags kväll. Ville hem. Till Isabell och lugnet i huset. Vi mår alla bra. Vi tar det lugnt nu några dagar framöver för att komma in i amning och massa annat nytt som alla i familjen är delaktiga i. Till och med marsvinen. De får inte mat lika snabbt på morgonen till exempel. Hehe.


Här har ni dygnet som vi väntat på.
Finns massa mer att tillägga men detta får vi nöja oss med.


Nu har vi fått ett förlossningsrum. Nr 7! Lyckonummret.
Min barnmorska verkar jättebra och heter Kristina. Barnundersköterskan heter Lisbeth och jag fick en go känsla med henne också.
De jobbar till 15.00 idag. Tänk om allt är klart då.. Önska kan man i alla fall.
Kristina undrade över smärtlindring och andra frågor jag hade. Hela huvudet snurrar och går på högvarv. Är laddad, förväntansfull men även jättenervös. Det var inte såhär jag trodde det skulle bli.
Men nu är det som det är. Är tacksam för fullgångna veckor och förhoppningsvis friska bebisar.
Värst var att säga hejdå till Isabell igår. Det var så mycket känslor som kom. Min lilla plutta. Mathias fick skjutsa henne till mormor & morfar. Jag hade bara bölat mer där. Kunde knappt prata med mamma i telefon.
De hade fiskat i vederydssjön igårkväll så Isabell mådde bra och hade kul. Hon hade dock inte velat äta fisken de fångade. Djurvännen.

I nästan fem veckor har man gått och undrat om det är inatt det händer? Är det nu vi ska ringa till mamma och be henne komma. Allt blir stressat och bilen går i över 150 km till ryhov. Man har helt klart varit mer förberedd för att det är tvillingar.

Men igår hann vi städa. Äta god mousaka och slappa.

Och nu är vi här. Sal nummer 7.

De har tagit ctg och nu väntar vi på ronden. Läkaren ska väl känna hur det står till där nere.

Här finns badkar och uteplats. Fint!

11.00

Läkaren gjorde ett ultraljud. Vänsterbebisen har ändrat läge och är i säte. Hur har han haft plats att ändra läge?
Nu har de satt igång mig. Med en tampongliknande sak med gel på som de satt upp i slidan.

Nu är det väntan som hägrar.

12.30
Sammandragningar och tryck neråt. Nåt på gång? Mathias fick mig att skratta hysteriskt och oj vad det gör ont. Måste se helt sjukt ut. Han gör allt för att kväva sitt skratt för han ser hur ont jag får. Jag sitter och skrattar och gråter samtidigt. Kul att vi har kul.

17.00
Allt avtog för en stund. Men det kom några rejäla värkar för en stund sen. Ligger med ctg hela tiden. Trött i ryggen och kroppen känns tung. Får vara uppe och gå nu en stund innan jag ska lägga mig ner igen.
Läser en del i min bok. Mathias med, fast skvallertidningar.
"It must have been love" med Roxette spelas på radion. En favoritlåt sen länge.
Snälla kom igång nu..

20:15
Skit också. De fick dra ut "hjälpen". Jag fick för täta och intensiva värkar. Har lite värkar ännu men de verkar avta.
Är besviken, trött och ledsen. Längtar så efter våra barn. Det är ju inte skitroligt att vara här direkt.. Så en natt här och börja om i morgon.
Längtar efter Bella...

23.00
Värkarna håller fortfarande i sig! Låg och läste mellan värkarna. Och sen lite lustgas emellan. De fick mig till att testa lustgas i allafall och denna gång mår jag inte alls illa. Toppen! Ny barnmorska och barnskötare. Magdalena och Isabelle. Tredje teamet och de är jättebra. Magdalena ville undersöka mig innan och jag tycker det är så obehagligt! Men hon kämpade på trots mina klagorop. Jag var öppen fem cm! Ingen sömn i natt. Härligt!!! Mathias tycker att jag fick en helt annan energi efter detta besked och han såg hur jag laddade. En stund innan grät jag av besvikelse och trötthet av att det inte fungerade.

05.00
Herregud. Jag har fött två bebisar! Helt galet. Och ännu mer galet är att det blev en flicka och en pojke. Haha!! Vi som har fått svaret att det är två pojkar av två läkare under fem ultraljud. Det var en överraskning!
Strax innan 01.00 så hade jag en väldans värk i ryggen. Jag blev erbjuden smärtlindring. Sterila kvadlar. Lustgasen använde jag flitigt med låg dos. Fungerade rätt bra. Skulle sätta mig upp så de kunde hjälpa mig med smärtlindringen. Då kom en krystvärk. "Den kommer!", skriker jag och vill snabbt lägga mig igen.Men det hann jag inte. Så sittandes i sängen och ingen var beredd alls men ut kom flickan. 01:02 den 12 juli 2013. 2920 gram. Vår Lilly!
I kaoset av allt så grät jag av glädje och Mathias fick äran att klippa navelsträngen och sätta sig med henne. Hon lades en stund på mitt bröst till slut och hon började genast suga på mitt bröst. Helt fantastiskt. Här ligger vi två och väntar på bebis nummer två medan hon ammas. Men det var inte långvarigt. Jag hade mer att utföra.
Jag var trött. Det var smärta, glädje och frågor. "När kommer den andra?" "Hur ligger han?"
En läkare plus tre barnmorskor samt en barnskötare var nu i rummet. En BM som hela tiden höll fast bebisen utanpå magen. Ultraljud för att se hur tvåan ligger. Han har åkt ner med huvudet nedåt. Bra.
Jag fick mycket smärta och försökte krysta men kom ingen vart. Läkaren sa att vi var tvungna att ta fram sugklockan. Nu hade även en till läkare kommit in för de gjorde sig även redo för akutsnitt. "Helvete", tänkte jag. Vägrar bli snittad! Läkaren Maria pushade mig så pass när hon såg att det var nära att jag blev "förbannad" och tryckte på så han kom ut! Han kom tydligen ut med näsan/ansiktet först. Det syns på honom. Lite svullen.

Vilken känsla!! Och jag fick klippa navelsträngen på honom.
Den 12 juli 2013 02:03 kom han ut. 3790 gram. Vår Charlie!

Stolt och fylld av kärlek. Äntligen är ni här. Som vi väntat och längtat.