Rutiner som rubbas

Ja men såklart att jag skrev att nattningarna fungerar fint... Då är det dags att ändra på det... Blä.
Fast det finns en ganska ok anledning till varför den rubbas.
Förkylda bäsar.. Stackarna. Det är vid dessa tillfällen som man som tvillingmamma/pappa får det hett om öronen. Och då menar jag när man är hemma själv med dem på dagarna. Man skulle vilja bära runt på dem båda, gosa i sängen & vara nära hela tiden. Men det funkar ju inte. Känslan av att vara otillräcklig, ligger och skaver som ett jobbigt sår på hälen. Men som skavsår brukar göra, så läker sig denna känsla också. Men man vänjer sig aldrig.
Mammiga, snoriga och trötta... Som tur är sov Lilly gott ute idag. Charlie däremot kom inte till ro utan min famns hjälp.

Likadant ikväll. Efter en stunds sömn vaknade C ledsen och megasnorig. Så kl 20.00 bestämde jag mig för att gå till sängs jag med. Så nu halvsitter jag upp med en Charlie på bröstet. Här sover han bäst just nu. Kan bli en lång natt detta. Pappan i huset gör sig redo att sova på madrass i Lillys rum. Dels för att slippa höra Charlie men också för att vara redo att ta hand om henne om hon får en jobbig natt.

Isabell sover gott i sin säng. Det är skönt att hon är så pass stor. Vaknar hon vet hon vart hon ska. Behöver inte ropa. Då kommer hon intassandes till sovrummet och lägger sig i extrasängen. Skönt. Då behöver man inte passa henne nattetid i allafall.

Önskar er en godnatt. Vi få se hur god vår blir.