....ligger tanten i sängen med sin Charlie i famnen.
Att ha sjuka barn är psykiskt tungt tycker jag. Kan inte förklara men jag mår så dåligt av att se dem sjuka.
När Isabell var liten och sjuk så kunde hon & jag låsa in oss i vår lilla bubbla. Det fanns ingen annan jag behövde bry mig om. Pappan var på jobbet och Lexi gick på dagis.
Jag bar runt på henne hela tiden. Vi sov när hon behövde sova.
Nu är det helt annat. Med för lite sömn blir det ännu jobbigare att hålla ihop sig för att räcka till alla. Men man måste.
Tack & lov har vi världens bästa mormor som skjutsar Bella till förskolan på morgnarna denna vecka. Idag fick hon även följa med mormor hem för övernattning.
Det gör att jag nu kunde gå och lägga mig med lille pojken. Det är så det får gå till nu. När han sover en stund nu på kvällen får jag göra det med. Alla minutrar blir värdefulla ifall det blir en natt med gråt.
Lilla Lilly är mest snorig. Som tur är så är hon ganska självständig och trivs bäst i att rulla runt med gåstolen och leta filtar att dra ner från stolar. När sen Charlie är lite piggare under dagen så får man ge tösen uppmärksamhet.
Så ser livet ut idag. Få se hur det blir i morgon. Tackar Gud för att kaffe finns och att den friska luften ger mig ny energi som håller en stund.
Hoppas ingen mer får feber nu.
Godnatt. Dröm gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar