I gudars skymning vad irriterad jag kan bli ibland! Och oftast är våra smartphones inblandade.
Idag var vi på Bvc för hörselkontroll. Jag och dottern sitter i väntrummet och läser en bok. Bredvid oss sitter en mamma och är fullt upptagen med sin IPhone, samtidigt som hon sitter och försöker visa att hon är med på noterna genom att nicka och le mot sina pojkar.
Pojkarna ligger i en "pöl"/ madrass (för småbarn) och skojbråkar.
"Jag har en kniv och nu snittar jag upp ryggen på dig"!
"Jag tar min pistol och blåser ut huvudet på dig"!
Alltså. Jag gjorde såklart inget, men fy fanken vad jag ogillar sådant.
Vi köper inga vapen eller liknade leksaker till dottern men visst kan hon i fantasin ta fram en pinne med grannpöjken och leka indianer eller banditer. Jag är lite löjlig kanske, men är väldigt tydlig med att man inte siktar på någon. Är inte dummare än att jag förstår att krigslekar kommer komma så småningom men här hemma markerar vi vad vi tycker.
Men dessa ord från pojkarna var fruktansvärda. De var kanske mellan 7 och 5 år.
Och där sitter mamman och hör inte ett skvatt för det var så jädrans viktigt att surfa runt eller vad det var hon gjorde.
Har massa tankar om dessa apparater och i samband med barn, men det tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar