Okej. Kommer inte bli så aktiv här inne. Ligger i influensa. Jädrans skit.
Dottern har feber och hostar så hon kräks.
Makens influensa börjar släppa. Men hostan tär på honom.
Jag ligger i feberfrossa och hosta. Nu ska ni få höra en sanning från en gravid tant. Vid varje hostning pinkar man typ nästan på sig. Man dricker vätska för att man vet att det är bra och så att tvillingarna får lite att mumsa på. Resultatet för detta är många toalettbesök. Varje sådant besök blir en känsla av att nu kommer kottarna ut.. Not very nice.
I natt försökte jag få till en ställning (sov) som kunde funka. Men ryggen och höfterna smärtar så in i fanken att det gick inte. Tanten kunde inte hålla tillbaka tårarna utan tänkte mer att antingen får vi plocka ut kottarna, men vill egentligen inte för det är to early, eller så lägger jag mig här för att dö. Jag vet. Lite väl att ta i. Men just då kändes det så.
Maken vaknar och försöker massera och trösta. Känner att han också blir orolig. Då hör vi Bella. Hade kräkts. Såklart kommer hon i första hand så gubben tar hand om kräk och duschar av dottern, som sedan kommer och lägger sig jämte mamma. Då börjar hon yra och har 39,4 grader feber. Lilla pluttan. Då är tantens smärta och värk en fis i kosmos. Så var familjen på landet vakna en timme eller så.
Hade ställt klockan för jobb. Viktigt möte idag och imorgon börjar en ny lärare som jag skulle ta hand om.
Försökte pigga på mig under dagen. Men då slog det mig. Ge upp. Ta hand om tanten. Dina kollegor fixar resten.
Ja kul inlägg va. Sorry. Men det här ingår in tantens lilla liv. Men det är bara att bita ihop. Kämpa. Brukar tänka att det finns de som har det mycket värre.
Men Gud vad jag längtar efter kottarna. Längtar till den dag hela familjen ligger i storsängen och myser och bara njuter.
Den där bilden av den perfekta pigga gravida mamman som strålar och bakar bullar med sin dotter, har gått i graven.
Hade tänkt mig typ Pernilla Wallgrens aktigt som står och gör perfekta cupkakes och ser sådär lycklig och snygg ut. Fast kanske 30 cm längre och .....kg tyngre. Hehe. Kan ni se det?
Men att ligga i sängen och titta när dottern målar eller läser sagor funkar minst lika bra, och det tror jag hon tycker med. Bara mamma är nära.
Nä, ska bädda ner mig och hoppas på att tiden går fort.
Massor av kramar till dej bästa Mia G!
SvaraRaderaMan får bryta ihop...sen kan man gå vidare<3