Läste igår på webben att Jönköpings förlossningsklinik, Ryhov, har så dåligt med platser att de tvingas skicka mödrarna vidare till Värnamo eller Eksjö.
Jo jag tackar! Den resan var vi med om för fyra år sedan. Det blev inte alls som man tänkt men det gick väldigt bra och smidigt. Krystvärkar i bilen och plopp så var hon ute vår älskade tös. Bättre förlossning kunde jag inte få. På grund av den förlossningen så har jag längtat efter en ny.
Jag vet. Vissa vill döda mig när jag häver ut en sådan sak. Men det är min sanning.
Men jag har inte varit lika kaxig denna gång. Det jag definitivt vet är att jag
v ä g r a r åka till en annan stad när det är dags. Om vi nu får turen att invänta den naturliga förlossningen och inte igångsättning eller planerat kejsarsnitt. Då får jag inte gå hemma och ha värkar i fred, som jag ville med Isabell.
Nä, i så fall får gubben rycka ut mig i bilen så vi kommer iväg.
När vi först fick veta att det är två kottar i magen så knep jag igen ordentligt där nere... Jepp. Kändes "aj" direkt. Tänkte att det få bli snitt.
Men nu har jag tänkt och tänkt. Växt in i rollen som tvillingmamma med gigantisk mage. Klart de ska få resa ut ur tantens snippa! Om det går vill säga. Nu kanske jag låter lite kaxig igen men det måste jag vara för att tro på mig själv.
När Isabell föddes var det som att min kropp talade om att "detta fixar jag lätt - nemas problemas, följ mig bara". Har man fått den "gåvan" så känner jag att den ska jag ta vara på.
Så nu hoppas jag att allt går som det ska och mitt mål är att föda vaginalt.
Skulle det inte bli så, så är jag tacksam för att det finns en annan utväg. Tänk vilken sjukvård vi har idag. Fantastiskt.
Men som sagt. Skicka inte iväg tanten till en annan stad.
Då tror jag gubben min önskar att jag har samma tillstånd som nu...ingen röst. Förkylningen har satt sig på stämbanden, så han har det lugnt och skönt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar