Jobbiga sms

För drygt ett år sedan fick jag en hel del smserbjudande från kafét "Balder". Jag hade ingen aning om vart det låg och kollade... Någonstans runt Stockholm har jag för mig, eller utanför.
Har aldrig varit där, har aldrig skrivit upp mig för erbjudande med mera... Why me???? Skit skitjobbigt att få dessa pling, ibland 4 dagar i veckan. Dessutom blir jag sugen på sött.
Så efter många om och men fick jag tag på dem och bad dem att INTE skicka mer sms. Och jag lovar. Det var inte lätt. Mail, fax, sms, telefonsamtal.
Men de slutade i allafall.

Nu är de tillbaka. Jädrans skit.
Som den hormonsprutande tant jag nu är (fråga stackars maken) så viker jag inte för något. Jag är som en eldsprutande drake och jag ger mig inte förrens elden kommer ut ur näsborrarna och öronen.

Idag är sista dagen hemma. Jag försöker samla på mig energin jag tappat under sjukdagarna. Snacka om noll kondition och noll kraft kvar. Känns väl sådär. När man ser ut som en liten badboll så krävs styrka och flås kan jag säga, men inget finns kvar. Hoppas det hinner komma tillbaka för annars blir det inte lätt att bära upp denna badboll. Puh. För att inte tala om förlossningen. Då vill tanten gärna ha lite flås i sig.
Kanske få testa konditionscykeln igen som jag inte grejat med på ett tag. Nåja. Vi får se.
Nu ska tanten ge sig ut en stund för att andas luft och se sol.

I eftermiddag ska jag till barnmorskan för rutinkontroll. Det bästa med dessa kontroller är att man får höra hjärtljuden på bebisarna. Love it.

På onsdag är det dags för första specialistmödravårdskontrollen och då är det ultraljud igen. Kärlek!