Ok. Jag erkänner.

Har sannerligen saknat tv i sovrummet. Nu har vi en mini. Känns bra. Det är väl inte bra med dessa apparater i sovrum. Men jag gillar att gå och lägga mig, kolla på nyheter och kanske en film som går alldeles för länge på kvällarna.
Så är det med det. I like it.

Idag hedrar jag sopgubbar på landet!!
Det hände i morse. Jag stod och borstade tänderna när jag hör ett välbekant ljud. H-vete!! Midsommarvecka och tömningsdag ändras... Vi hade missat.
Jag rusar ut på framsidan. Munnen full med tandkräm, och börjar hojta. Gubben vid lastbilen hör mig inte.
Men då säger Lexi till att det är någon på tomten. Där kom han! En till gubbe med vår soptunna efter sig. Han hade gått och hämtat den.
"Har vant mig nu, sa han och skrattade. Sist jag var här hade ni magsjuka och hade glömt då med".
Inte en sur min. Bara en stor gubbe med stort smile och stort hjärta!
Dessa människor får en extra stjärna av mig. De som kan göra det lilla extra utan krussiduller.
Dessutom tog han sig tid att kela med Lexi och prata med Bella som tyckte det var skitkul.

Där stod jag och log med tandkräm i käften och på hakan.

Det var gubben som hoppar in och hjälper till emellanåt. Fin karl det!

Annat var det när vi flyttade hit och första tömningen skulle göras...
Jag skulle ut på morgonpromenaden med en hund, Eros, som vi hade på prov.
Tänkte gå fram och prata med sopgubben och kolla om det var okej att den stod där den stod (den stod rätt enligt bestämmelser, men ville fram och hälsa och skapa kontakt liksom, som man tydligen gör på landet, för att visa att man är en okej och bra människa..)
I c k e. Den stod helt åt helvete fel enligt gubbjä.... har aldrig fått en sådan utskällning någonsin. Knappt vaken, morgonskräp i ögonen, andedräkt som en gödselstack och en hund i koppel som kände sig hotad av gubben och som blev vansinnig..
Så där stod vi. Sopbilen stod på och brummade, Eros morrade högt, han skrek och jag stod som en femåring och darrade haka och läpp...
Tills jag kom på. J a g. t a r. i n g e n.
s k i t.
Så till min förvåning började jag med skrika. Fint. Bra start med att påbörja goda kontakter..
Sen vände jag på klacken och gick. Surgubben skrek vidare.

Ringde kommunen. Undrade om vi gjort fel. Det hade vi inte. De verkade känna igen det jag beskrev. De hade nog (vad jag själv tror) placerat denne gubbe på landet pga hans (fina) bemötande.

Han slutade köra sen hos oss. Trots att han var korkad och ovänlig, hoppas jag han funnit en annan plats att arbeta på där han trivs och känner sig behövd. Inte bra för karma och själ det där.

Men som sagt. Tummen upp för snälla och goa sopgubbar!!
Nu kan vi fylla på kärlet igen.