Herregud vad man kan misslyckas med att fota ibland.. Speciellt två yra och taggade hundar. Här är i allafall Spira och Lexi.
Usch. På onsdag är det tävling i Hjo. Är pirrig som bare den. De senaste träningarna har gått bra. Men man vet aldrig vad som kan hända.
Jag önskar jag kunde krympa Jörgen och Monica så de blev så små att jag kunde stoppa ner dem i fickan och ta med dem på onsdag. Hehe. Monica på ena sidan som sparkar igång mig och Jörgen på den andra som lugnar ner mig.
Äh. Det går som det går.. Men nervöst är det!!!

Just nu har tanten på landet inte den kontroll över dagar och livets pussel som hon önskar. Ena stunden är jag hos veterinären och kollar örat på Lexi, andra är jag på Lisseberg, eller köper present åt maken, på bröllop, städar, planerar livspusslet, tävlar, kalas, sena möten, umgås med familjen, handlar.... Mest längtar jag efter bröllop på lördag och så ser jag fram emot semester... Fem härliga veckor ska jag och tjejerna i huset ha. Fy tusan vad jag ska ta till vara på den! Leva i nuet, umgås med min dotter och man. Bara vara!
Allt som sker nu är roligt men jag lever verkligen inte för dagen. Tankarna snurrar och jag finner inte så mycket ro.
Jag är liksom på hundra olika ställen i tanken på samma gång.
Det är då de lediga dagarna blir så goa. För egentligen är ju längtan efter något det bästa. För då uppskattar man det man längtat efter, lite mer. Ellerhur?