Storasyster

Jag kan med hela mitt hjärta säga att Isabell har tagit sin nya roll som storasyster helt galet bra.
Efter en låååång väntan så kom äntligen hennes syskon som hon som hon säger "väntat hela mitt liv på".

De första dagarna var omvälvande för hela familjen. Att få två småsyskon blev speciellt. När de skrek reste taket på huset och Isabell höll hårt för sina öron. Första natten hemma skulle hon absolut sova på madrass jämte syskonens säng. Den natten blev nog inte som hon tänkte sig... Andra natten ville hon sova i vår säng. Med sina älskade hörselkåpor. Gick bättre.
Sedan har hon valt sin säng oftast. Ibland kommer hon intassandes till oss. Pappan vandrar då oftast vidare till annan säng. Ja det ser ut lite som Ikeareklamen. Man vet aldrig vart man vaknar upp.

Till en början blev tiden som storasyster krävande. Mamma och pappa matade, vaggade, vyschade och försökte räcka åt till alla.
Tror hon tyckte det var en jobbig tid. Men hon har alltid varit väldigt snäll. Hon vill pussa och krama dem. Hålla och känna bebis mot sin lilla kropp.

Under sommaren blev det mest tid hemma. Ett par dopp i sjön hann vi med. Grannarna, vänner, mormor, morfar, farmor, farfar, faster, farbror och kusin, har varit ett stort stöd för Isabell. Tack!

Hon har utvecklats och blivit så stor. Hon är inte vår lilla lilla tös längre. Att vara iväg och leka utan mamma och pappa är stort. I allafall för mig. Jag är inte alltid med längre. Nu hittar hon på saker på egen hand, på egna ben upptäcker hon världen.
Hon har semestrat med mormor & morfar i Göteborg & Hjo. Falkenberg med farmor och farfar.

En natt sov hon hos faster Malin och farbror Marcus. Det var stort.
Detta ledde sen till att sova över hos kompisen Meja. Ett stort steg för, den tidigare, väldigt mammiga Isabell.
Hon har blivit mer trygg i sig själv. Hon vet vad hon vill och talar om det.
Vi talar mycket med varandra. Hur hon känner och vad hon tycker.

Vi har verkligen försökt att inte låta Isabell bli " den duktiga storasystern". Hon har själv fått bestämma om hon vill hjälpa till oftast. Och jag tror vi har lyckats. Men visst har det krävt lite annat av henne.
Mamma och pappa kan inte komma på momangen, man får vara lite tystare på kvällen, man kan få vänta på att åka iväg för brorsan eller syrran sket just när vi skulle gå ut, eller höra skrik i bilen och därmed kanske få stanna och mata på vägen. Men det har gått bra.

Ja hon blev den där storasystern som älskar sina syskon. Hon pratar och sjunger med dem. Hon håller och kelar med dem.
Syskonkärleken har även infunnit sig hos familjen på landet.

Älskade älskade Isabell, tänk att du blivit storasyster. Den bästa.