Ja men visst!!

Fredag. Dottern frisk. Vi har varit instängda i huset i en hel vecka.
Ut. Vi måste ut.

Den där frågan "fixar jag det?" har dykt upp miljoner gånger i mitt huvud de senaste tre månaderna. Men va tusan. Bara gör det tänkte jag.
Dock hade vi en sak att göra innan vi begav oss till lekparken på Kålgården. Jag var tvungen att besöka vårdcentralen. Klockan 11.00 fick jag tid.
Jag lovar. Jag började göra allt iordning 8.00. Allt tar så mycket längre tid nu. Här får ni en liten hint om hur det kan vara innan man ska iväg med tre barn, inte minst med tvillingar.

-söva barnen. Ut i vagnen.
- göra i ordning mig själv. Nu för tiden är jag glad om jag hinner få dit lite mascara på fransarna och spray i håret.
- hjälpa stora dottern med frukost, kläder, tänder.
- koka vatten, fixa termosar, förbereda pulver.
- göra iordning ryggan med diverse nödvändiga ting.
- fixa picknickmat.

Puh! Däremellan har det varit sisådär 6 stycken "stoppa in nappen" besök ute. Surplat på två kaffekoppar. Ställt upp som veterinär när Isabells häst hade brutit benen. Dasspapper och tejp fram. Isabell älskar rollekar och man måste gå in i det till 100%...
Just det. Hårbollarna måste ha sin föda. Hunden vill ha kel. Telefonen ringer.
Ett litet utbrott från en snart femåring hann vi också reda ut.

Sen kom vi ut! Härliga höstluft.
En liten promenad allihop med Lexi innan vi kunde kasta in oss i bilen. Däremellan hanns det visst börjas äta från picknicken..?

Sen när man är där på vårdcentralen i väntrummet och bebisarna sitter lugnt i sina bilstolar så börjar man undra: "ska ni börja skrika nu efter mat, eller när jag ska undersökas eller i bilen i stan. Det första skulle faktiskt passa bäst.
De hörde mig. Matade dem och man fick många blickar och leenden från alla i rummet.

Undersökning. De satt som ljus. Isabell hade fullt upp att kolla på alla saker hos läkaren.

In i bilen och äntligen! Nu leka, fika och bara umgås!
Bebisarna sov och jag kunde koncentrera mig på den stora. Lovely.

Att huset såg ut som kriget när vi åkte i morse är något som jag fått lära mig. Att det kan inte vara tiptop hemma 24/7.

Är rätt nöjd över dagen faktiskt. Jag har kommit över en tröskel. Flera små frågetecken och trösklar väntas men för varje gång man bockar av en växer självförtroendet en smula.

Nu soffa, godis och ett glas rött i ett tyst hus. Fredag. Love it.