Då blir det sådär snopet när dottern på söndagsnatten blir megasnorig och febern stiger. Vid småtimmarna sitter frun och maken vid sängkanten, efter alvedon har getts och toabesök gjorts, och konverserar genom viskningar hur man ska göra imorgon.
Det beslutades att mamman får vara hemma och efter det beslutet vet en att en inte behöver stiga upp till klockan och mamman somnar om. Somnar dock med en liten besvikelse över att det inte blir något jobb utan kanske en jobbig dag hemma (ja, det kanske låter hemskt, tycker förstås synd om dottern, och visst kan det vara mysigt att vara hemma.... bla bla... Ja ni fattar. Men nu pratar vi tantens jobbkänsla, ok?) med kink, snor, rastlöshet....
Men när allt det där tagits in och man bestämt sig. Nej, inget jobb. Ja, hemmadag med dottern. Så blir allt enklare och bättre.
Dessutom är hon inte supersjuk. Så det blir nog inte många dagar hemma. Tanten är hemma idag också och pappa hemma imorgon om det behövs.
Gårdagen:
Kortspel, Finns i sjön. Dottern försöker fuska. Mamman ska vara sådär yberpedagogisk. Allt funkade till slut fint.
Kel med en hårboll. Den satt på tjockmagen och åt äpple. Finaste platsen. Kottarna började sparka och vips blev magen en studsmatta. Såg helt galet ut.
Vi sov två(!) timmar. Lite att ta igen.
Bakade till träningen på kvällen.
Var ansvarig för träningen igår och det innebar att "platsliggning med skott" skulle genomföras. Kände mig lite wild and crazy med pickan i näven. Don't mess with a pregnant women, liksom...
En härlig kväll med goa människor och en lycklig Lexi som fick göra det hon älskar, jobba.
Så den där besvikelsen tanten kände vid småtimmarna var som bortblåst, och dagen blev ändå bra.
Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet....
Nu ska tanten gå och gömma en nyckel. Fågel, fisk eller mittemellan. Kommer du ihåg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar