Tänker

Idag vaknade tanten och bäsarna 7:15! Charlie fick inte i sig sin gröt igårkväll. Efter badet var han för trött för att orka sitta i mitt knä och bli matad med sked. Så han fick flaskan. Men han står sig inte lika länge så lite matning har det blivit i natt.
Kl 04.00 visade han tendens till att vilja starta dagen och var pigg. Efter lite bus i sängen så följde han mammas råd och somnade i min famn. En helt ok natt.

Under morgonpromenaden funderade jag mycket på våra så kallade rutiner. Behöver nog ändra dem lite. Så idag får vi se om det går vägen eller inte.

Som ni märker blir det mycket bebis här på bloggen. Ett tag tänkte jag att det inte skulle bli så jättemycket av den varan... Men hur lätt är det att filosofera om så mycket annat just nu? Sen att man är hemma mammaledig så händer det inte så mycket i tantens övriga värld.

Jag inser också att detta blir lite dagbok och kommer bli så himla kul att läsa i framtiden.
Det finns en sida där man kan göra sin blogg till en bok. Man får den alltså hemskickad. Svindyrt men det kan det nog vara värt att göra sen.

Men! Ett och annat inlägg om annat än bebisar och barn ska jag minsann få till emellanåt!

Nu somnade de ute i vagnen. Dags att gå in och göra gympan!

Det svåra

Känslan av att inte räcka till är den värsta känslan när man är tvillingförälder. När det är två små bebisar som skriker och är ledsna och vill bli tröstade samtidigt.
Idag har det varit en sådan dag. Lilly verkar haft magknip & Charlie har mest varit ledsen. Som mamma vill jag ta båda i min famn och trösta dem, vyscha och hålla om. Lägga kind mot kind.
Men när en spjärnar med hela sin kropp och inte kan slappna av och att de inte kan hålla sig fast, så är det nästan omöjligt.
Då brister det för mamma Mia och känslan av att man är otillräcklig tar fullkomligt över. Efter en sådan stund är jag helt slut på energi. Jag går som i dimma. Allt snurrar och allt känns så jobbigt.

Då är det skönt att ha världens bästa mamma som hämtar dottern och kommer hem till oss.
Isabell följde sen med henne hem för att sova där. Idag kändes det väldigt passande då det sitter två tröttisar i soffan. Bebisarna sover nu och hoppas de fortsätter så. Då passar vi på att gå och lägga oss tidigt ikväll.

Som tur är har dessa dagar varit få och jag hoppas verkligen att det inte blir en trend.

Imorgon är det en ny dag. Förhoppningsvis är tanten laddad med ny energi.

Ro

Det är något alldeles alldeles speciellt att få krypa ner jämte en bebis som är din. Att höra andetagen. Att känna doften. Att se hur bebisen blir lugn av din närhet. När han letar efter din hand för att gripa tag i ditt finger. Då är han säker på att mamma är kvar.

Utan era andetag vore jag ingenting.

Äntligen ska vi ses

Godmorgon.
Här sitter tanten i soffan med en sovande Charlie jämte sig. Han vaknade klockan 05.00. Men natten har varit bra så mamma okejar att sonen vaknar tidigt.
Lilly den lilla sjusovaren sover fortfarande. Ska nog be henne förklara för sin bror hur man ska ta vara på sin sömn på natten.

Isabell studsade upp klockan 06.00 i vanlig ordning. Tjötade lite, hade brorsan i knäet och sen iväg med pappa till förskolan.

Sen början av september har jag och vännen Helen bestämt träff vaaarje vecka. Hon är hemma med söta Moa och finingen Olle som föddes några dagar efter våra små. Tror ni vi träffats? Icke. Sjukdomar, trötthet, resor med mera har satt stopp för babyhäng.
Men idag verkar det bli av. Jag och tvillingarna sticker till vackra Tovrida under dagen.
Först ska Lexi få sig en ordentlig promenad så hon sen kan vakta huset. Tror väl nog att hon kommer lägga sig på rygg och snarka. I ett tyst hus. Skönt för henne att få egentid. He he.

På tal om Lexi. I fredags följde hon med Mathias för att hämta moster Tuija till kalaset. De kom hem. Mamma och pappa kom. Malin och Marcus kom. Svärisarna steg innanför dörren. Då säger Mathias:
"Oj, det var hemskt vad Lexi var lugn".
(Hon skäller och grejar när det kommer besökare. Så hon märks).

Inte ens då tänkte han på vad han gjort. Det var frugan hans.
"Mathias, har du glömt Lexi?"

Snabbt som en fis hoppade han ur soffan och sprang ut i bilen och hämtade henne. Tur hon gillar bilen. Och det var ingen lång stund. Så hon får nog inga men av detta.
Snurrigt är det här i huset ibland.

Veckan som kommer blir rätt lugn. Det som hägrar är förberedelser inför dopet på lördag. Våra små bebisar ska få all uppmärksamhet för en dag. Kul!

Två

Nu börjar de två små tvillingarna lägga märke till varandra. När man sätter dem så de ser varandra, eller lägger ner en och den andra få stå upp och titta ner på sin tvilling, så hoppar mitt hjärta till en extra gång. Deras minspel, rörelser, ljud och blickar är helt fantastiskt att se. Då blir de så otroligt lika varandra och de njuter verkligen av stunden att få vara nära varandra och se varandra.
Jag brukar då oftast vara tyst och låta dem "sköta snacket".
En spännande tid ligger framför oss. Se hur de utvecklas som individer men även resan ihop som tvillingar. Inget snack om saken att den relationen är speciell.

När storasyster även kommer in i bilden och man ser de två små skina upp med sina ansikten när hon pratar eller sjunger med dem, smälter mitt hjärta. Relationen mellan dessa tre är även en härlig tid som ska bli ett nöje att följa.

Våra tre älskade barn. Vad fina ni är.

Måste minsann ta bilder med alla tre. Nu får det bli mer fotografering här hemma!

What a day!

Man känner sig som världens bästa förälder när man sitter på morgonen och planerar dagen med dottern.
Jo, men en lekpark vore ju kul.

Tittar ut. Regn. Regn. Regn.
Även om vi älskar att vara ute och att vi är vana att vara ute i alla väder på grund av den lilla vovven, så lockar det icke att ta med sig tre barn varav två ligger i vagn och dra iväg. Okej. What to do.
Jo men då tar vi ett trotsutbrott, kinkiga bebisar och en illamående man.
Just precis då bestämde sig tanten för att strunta i vad hygien är. Trots att jag gick runt och doftade svett som påminde om kattpink, hade jag på mig mitt linne jag sovit i, trasiga tights och en urtvättad tröja, heeela dagen. Tänderna blev i alla fall borstade.

Vi blev bjudna på middag på två ställen, dottern blev bjuden på lek hos en kompis. Men icke.
Man känner sig lite kass som vän när man tackar nej till sådana trevliga grejer, men ibland känner man att det ändå inte skulle bli bra.

Igår hade vi som sagt gäster och man märker på Charlie och Lilly att de suger åt sig alla nya intryck som kan komma under en dag eller en kväll med folk i huset. Vi kände då att en hemmakväll var ett måste. Samt att stora dottern inte alls var på hugget idag.
Lilly har precis kommit in i att somna tidigt i sitt rum och det vill vi behålla (att hon dock valde att vakna efter en stund i sängen ikväll, pratar vi inte om).
Vi hittar gärna på saker och åker mer än gärna iväg till vänner eller har besök. Men då måste vi påminna oss om att dra ner på tempot efteråt..

Ja. Och lördagsgodis. Inte ens då piffade tanten till sig. En mössa och in i bilen med döttrarna och ner till ICA. Oh god vad jag såg ut. Men vem bryr sig om sånt i en pyjamas dag?

Hemma lagade maken hemmagjorda hamburgare och illamåendet gick över. Skönt.

Charlie sket till slut. Isabell blev en glad tjej igen. Mamman fick mat i magen. Lilly tog en powernap. Nöjd familj resulterar i nöjd make.

Nu är godiset på bordet och "Så mycket bättre" är på dumburken.

En dag jag vill glömma, samtidigt som det var mysigt då vi inte hade en massa måsten utan hängde mest i soffan mellan gnäll, trots och toabesök.
Lillys pose var så bra. "Dra nåt gammalt över mig. Vilken skitdag!"

Idag

Morgon hos familjen på landet. Charlie och Isabell vaknade för tidigt enligt mamman.
Trevligt frukostsällskap fick jag.
Men ordningen som var igår är borta. Tantens look är helt förändrad.

Trevlig lördag kära läsare!
Hitta på något kul son får Dig att må bra.
Vi ska nog leta upp någon lekpark och hänga lite i.