En riktig lipdag har tanten idag. Snacka om att känslorna ibland tippar på tå utanför min kropp. Är jag inte arg så är jag glad och nästan galen och är det inte åt det hållet så lipar jag. Fy fanken vad jobbigt det är.
Dagen började med att eleverna skulle se en film om organdonation "Allt för min syster". Jag skulle hoppa in för min kollega som inte var där idag.
Fem minuter klarade jag sen var klumpen i halsen så stor att den kändes som en melon.
Fick lämna filmen. Att se barn som får cancer med mera blev to much. Lipade som en idiot på kontoret.
Efter jobbet blir jag lipig när jag träffar dottern med make på stan. Älskade tös. Du har blivit så stor. En tjej med tusen tankar om livet och kloka sådana. Nu ska du bli storasyster och kommer bli världens bästa syrra. Lipig tant igen.
Pratar med pappa i telefonen. Börjar lipa efter samtalet för han är världens bästa pappa såklart.
Mathias frågar hur det är med mamma som varit krasslig. Ja då kommer klumpen igen när jag svarar att det verkar äntligen vänt...
Nu smakade inte apelsinen som den gjorde igår. Värt lite tårar.
För fanken tanten!! Skärpning!
Och ju mer jag tänker på våra små barn i magen desto lyckligare blir jag. Nu måste jag bara sluta undra när de tänkt komma till världen.. Har ju jag ingen aning om och är verkligen en onödig stressfaktor.
Nä nu får jag dra täcket över huvudet och vänta på morgondagen som jag hoppas blir en glad/galen dag.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar