Valborg? Vad hände?
Det brukar man väl typ fira eller något? När man var för ung drack man folkisar på något samlingsställe, men egentligen önskade man att man var barn igen och kunde följa med mamma och pappa till elden. Men då var det töntigt...
I år har vi dissat det totalt. Eller ja Isabell och maken stack till ett firande en kortis när jag var och...........tränade Lexi! Hmpf. Lite elakt från min sida. Men min tankegång var som sådan att maken ska ändå jobba imorgon. Alla eldar tänds alldeles för sent för en treåring och jag m å s t e träna för snart är det tävlingsdags.
Tänkte klart och drog. Blev en bra träning. Inget folk men en av radarparet, alltså mina favvotränare var där. Jörgen gav som vanligt bra tips och tittade på vissa moment. När han och Monica talar så stannar min värld. Egentligen är allt så självklart! Men min pyttehjärna få det inte att gå ihop sig så smidigt, så jag är evigt tacksam för dessa två människor.
Allt de säger suger jag åt mig som en svamp och antecknar ner när jag kommer hem. Lik förbannat så glömmer min pyttehjärna en del och det är då de säger om det. Gång på gång. När jag åker hem är jag peppad till max och glad över hunden jag har i kopplet. Fast hon är en jäkel ibland..
När Jörgen hade åkt var vi ensamma på hela planen och det blev skitbra! Efteråt tog jag mig en kopp kaffe till och då var det magiskt ute. Tyst. Bara fågelkvitter. På vägen hem lös solen som en apelsin på himmelen.

Då är livet allt bra gott.