Obama och jag

Hej fina Du. Varit lite frånvarande här ser jag. Dagarna liksom springer iväg

Idag firar nog Obama med sin familj. De får ju bo kvar i sitt lilla vita torp i allafall fyra år till. Grattis. Skönt att den där andre från medeltiden inte får flytta in.
Och samtidigt som Obama firar så firar tanten här hemma sin födelsedag. Eller tanten firar nog inte sig själv, men alla andra runt tanten firar. Fint.

Haft en bra födelsedag.
Mamma ringde tidigt i morse och sjöng med sin ljuva morgonstämma.
Fick gratulationer på jobbet. Och gjorde nog bort mig lite. Nu får jag äta upp skitsnacket. Vi pratade om hur jag firas av maken. Jag sa att förväntningar på värsta presenten är inte hög. Tar tillbaka allt.
Först gör han äppelpaj som jag fick bjuda kollegorna på idag. Sen nämnde han för någon dag sen att det kanske inte blir så mycket paket på min födelsedag, men att jag kan räkna med att lägga till en sten i min vigselring (fast jag tycker diamant är ett ord som känns bättre). Så idag var inte förväntan på paket så stor i och med att han "varnat" mig tidigare.
Men så kom maken och dottern hem. Med sig hade de en jätte vacker bukett blommor och en god choklad. Puss puss, tack.
Sen kom familjerna. Farbror Mikael gav då maken en fin påse, som maken sen gav mig. Snacka om att slå på stort! Där i ligger den snyggaste koftan ever. Vit med blå ränder, omlott och som slutar ovanför knäna. En riktig Mia kofta.
Tar tillbaka allt jag sagt. Och gud vad jag älskar min man.
Att uppvakta tanten är liksom en bra sak. Hon blir jäkligt nöjd och lite mer kär.

Så nu har jag öppnat paket i form av lyxtvål, lotion, scrub och det doftar underbart. Pengar och blommor. Sen ska jag få ta med mamma och pappa till stan för att välja en skiddress inför fjällen resan. Känns som förr när jag och mamma drog med pappa till stan. Vi shoppade, pappa betalade.

Sist men inte minst så hade mamma fixat käket och tårtan till ikväll. Tack älskade mamma.

Att fylla år är rätt okej, men att räkna åren är onödigt.

Nu. Slapp. I. Soffan.