Den är min!

Idag har jag fått erfara vad som kanske komma skall. "Den är min!"- perioden... Puh. Så fort Lilly hade en leksak så ville Charlie också ha den. Han roffade snabbt åt sig prylen. Lilly är inte sämre hon, utan kastade sig mot sin bror och tog tillbaka.
Men ingen blev arg eller grinade utan de höll på så en stund i tysthet.
Men det lär väl ändras så både volym och fysisk kontakt blir starkare..

Charlie har fått smak på blomjord. Så hejdå krukorna i köket... Och gardinerna har som bekant åkt ner innan på grund av fröken Lillys kärlek till tyger. Man kan väl inte säga att det är så snyggt men va katten. Hellre barn som säkert röjer runt än att bura in dem, eller hålla på och tjöta "nej, nej, ajjabajja". Då skulle vi inte få göra annat. Dessa ord få bli mer värdefulla i kontakten med Lexi. För dagen då det är spännande att känna och springa på stackars hunden lär komma.