Här är grannens katt Sally. Isabell älskar att gosa med henne när vi är där. Tro det eller ej. Men Sally älskar det också.
Vi firade grannbarnen igår och då blev dottern lovad att rida på den r i k t i g a Tintin. Så idag gick vi över.
Jag ville mocka. Älskar lukten av stall. Njuter av att mocka skit och lukta häst. Så jag mockade fyra boxar och ungarna lekte. Kände mig som en hästflicka igen. Tror Isabell blir grannens hästflicka om några år. Ni vet en sån där som ränner där jämt och fixar i stallet och få rida som tack. Grannarna är bra. Goa vänner till oss. På hösten och lite av vintern ser vi varandra knappt. Vissa helger. Men när det ljusnar och våren kommer så ses vi jämt. Konstigt det där.
Nu blir det väl ännu mer då dottern och grannpöjken leker så "bra". De kan bråka med. Med råge. Men oftast har de kul ihop. Tack grannar för att Ni är våra grannar.

Valborg? Vad hände?
Det brukar man väl typ fira eller något? När man var för ung drack man folkisar på något samlingsställe, men egentligen önskade man att man var barn igen och kunde följa med mamma och pappa till elden. Men då var det töntigt...
I år har vi dissat det totalt. Eller ja Isabell och maken stack till ett firande en kortis när jag var och...........tränade Lexi! Hmpf. Lite elakt från min sida. Men min tankegång var som sådan att maken ska ändå jobba imorgon. Alla eldar tänds alldeles för sent för en treåring och jag m å s t e träna för snart är det tävlingsdags.
Tänkte klart och drog. Blev en bra träning. Inget folk men en av radarparet, alltså mina favvotränare var där. Jörgen gav som vanligt bra tips och tittade på vissa moment. När han och Monica talar så stannar min värld. Egentligen är allt så självklart! Men min pyttehjärna få det inte att gå ihop sig så smidigt, så jag är evigt tacksam för dessa två människor.
Allt de säger suger jag åt mig som en svamp och antecknar ner när jag kommer hem. Lik förbannat så glömmer min pyttehjärna en del och det är då de säger om det. Gång på gång. När jag åker hem är jag peppad till max och glad över hunden jag har i kopplet. Fast hon är en jäkel ibland..
När Jörgen hade åkt var vi ensamma på hela planen och det blev skitbra! Efteråt tog jag mig en kopp kaffe till och då var det magiskt ute. Tyst. Bara fågelkvitter. På vägen hem lös solen som en apelsin på himmelen.

Då är livet allt bra gott.

Världens bästa man!
Idag har han slitit och lagt trallgolv på baksidan. Fint blev det!
Nu mästrar han över grillen och spelar crocket med dottern.
Jag ställer mig i köket och skalar potatis och fixar sallad. Någon som känner igen fördelningen? Fast mig passar det jäkligt bra. Musik, ett glas rött och fixa käk. Gött de!

Dax för snacks och Lets Dance!

Imorgon flyttar Spexa till en annan barnfamilj. Så det är liksom sista kvällen med henne. De ska ha henne på prov i två veckor.
Verkar vara en kanonfamilj och jag känner mig lugn med detta. Fast sorgligt är det.. Men hon kommer få det bäst!
Så jag hoppas de blir nöjda och bestämmer sig för att behålla henne. Men det är inte klart än.. Men jag hoppas hoppas.

Fin kväll!!!

Fortsättningen

Dåligt ljud men hoppas ni hör..
Hela kom inte med då den blir för lång. Men ni som känner igen den så slutar originalet sorgligt. Jag har dock reviderat den så i slutet får flickan fara hem till mor.
Det är min dotter det!!!!

Han är där jag är.. Känner mig förföljd.
Tintin är hans namn och jag tycker sådär om honom.