Vet ni vad? Våren har sin charm med solen, knoppar, glada människor & första kaffekoppen i vårsolen. Sommaren har sin, med sol & bad, blommande rabatter, regniga dagar med film & mys, grillkvällar med familj & vänner. Vintern kan vara fantastisk med vit gnistrande snö, pulkaåkning, skidåkning, snölyktor & fina kalla dagar.
Men mest av allt gillar jag tiden då vi definitivt säger hejdå till sommaren, bladen börjar bli gula, röda, för att sen falla till backen. Luften är så frisk & klar att det känns som man tar en stark halstablett, mörkret börjar komma allt tidigare & stearinljusen plockas fram. Man säger tack & adjö till sommarens pelargoner, smultron, nyckelpigor. Ljung, kål, murgröna, mossa, planteras och lyktor vid trappen sätts fram. Parasollet packas ner & poolen skrubbas ren för att gå i ide.
Lite så känner jag mig. Man går ner i varv, man njuter av en morgonpromenad lite mer än på sommaren då temperaturen redan kommit upp en bra bit, man gör lite god mat i form av grytor & känner lite mer smak av maten än dagar då det är 28 grader & det blir ett salladsblad till middag.
Kvällen kommer lite tidigare då man tänder ljus och slår sig till ro innan klockan blivit 21.00.
Känslan av en halsduk, kängor en varm kofta och skogspromenad blir så otroligt gott för tanten att jag ryser av tanken.
Många kan tycka att man blir trött och nästintill lite depp. Men i min värld är det en årstid att varva ner, upptäcka färger, dofter & njuta liiiite mer av vardagen.
Ja, vardagen ja. Nu är det inte många månader kvar som jag är föräldraledig. Finns mycket att skriva om det. Gör det en annan dag. Men bara tanken av det gör mig lite stressad, orolig, arg, förväntansfull & pirrig.. Hujeda mig. Här kommer alla känslor, som en käftsmäll, på en & samma gång.
lördag 27 september 2014
Stackars vissa människor
Jag är i behov av att uttrycka mig i ord. Och när man inte bloggar så har sociala medier fått "lida" för detta. Det instagrammas och facebookas kors & tvärs. Ja, man väljer ju själv om man vill följa tanten men ibland känner jag att det är bättre här inne. Här kan jag samla minnen, foton & tankar. På ett ställe och inte utspritt över hela nätet.
So here we go! Välkommen tillbaka till dig som läser.
So here we go! Välkommen tillbaka till dig som läser.
lördag 5 juli 2014
!!!!!
Detta går ju skitbra. Inte.
Låten kommer inte med och jag kan inte ta bort inläggen just för tillfället. Sorry.
Låten kommer inte med och jag kan inte ta bort inläggen just för tillfället. Sorry.
Vår låt
Det började med att låten spelades upp på vår bröllopsfest.
Sen sjöng jag den på Charlie & Lillys dop.
När vi var på besök hos Lena med familj spelade vi i den. Bonus. Stor bonus var att Isabell ville sjunga lite efter att jag gjort mitt. Herregud. Mitt hjärta smälter. Vår dotter.
Varendaste ord till min familj!
<Utan dina andetag.mp3>
Utan dina andetag
"Snälla Mathias. Kan vi inte bara få till ett sånt där myspyskort på oss"..
Oh my god.
Älskar dig till döden skiljer oss åt.
Ups and downs. Som självaste livet. Men du är alltid där.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Oh my god.
Älskar dig till döden skiljer oss åt.
Ups and downs. Som självaste livet. Men du är alltid där.
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Ett år har snart gått!
Jag dör lite "hurihvetetidenbarakanrännaivägpådettasätt"-döden.
Den 12 juli firar vi våra små älsklingars första födelsedag. Charlie & Lilly. Två av våra tre hjärtan. Vi smygstartar kalaset imorgon för familjerna då vi är i resetagen på födelsedagen.
Tanten har klarat ett år som tvillingmamma. Galet. Skulle vilja berätta om så mycket som hänt. Och hur det är här hemma. Men det skulle bli en hel roman.
Gick tillbaka och läste gamla inlägg i bloggen & insåg att jag saknar det. Inte minst så har man allt nerskrivet för minnet sviktar ganska mycket. Ganska ofta.
Ska jag göra ett nytt försök?
Den 12 juli firar vi våra små älsklingars första födelsedag. Charlie & Lilly. Två av våra tre hjärtan. Vi smygstartar kalaset imorgon för familjerna då vi är i resetagen på födelsedagen.
Tanten har klarat ett år som tvillingmamma. Galet. Skulle vilja berätta om så mycket som hänt. Och hur det är här hemma. Men det skulle bli en hel roman.
Gick tillbaka och läste gamla inlägg i bloggen & insåg att jag saknar det. Inte minst så har man allt nerskrivet för minnet sviktar ganska mycket. Ganska ofta.
Ska jag göra ett nytt försök?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)